2009-02-26

Sluta jiddra, börja trolla

Jag har aldrig egentligen förstått mig på att prata om musik. Kanske är det delvis någon slags social störning jag har, eller så är det bara svårt för mig att prata om sådant som till sin natur ligger så nära det obeskrivbara.
Musik är magi och magi pratar man inte om, magi upplever man. Detta att älta sina upplevelser genom prat tycker jag ofta blir ytterligare ett sätt att fjärma sig från själva upplevelsen även om intentionen många gånger är den rakt motsatta.
Visst kan man prata om musik precis som man kan prata om vad som helst, men det finns verkligen inget som säger att bara för att man älskar musik så älskar man att prata om den. Jag är musikintresserad, men inte särskilt musikpratintresserad.

2009-02-25

Roten till det onda

Roten till det onda är alltid det onda.
Det onda
som koncept,
som idé,
som fixering,
som något som kan skiljas från resten av alltet.
Är du beredd att ge upp det onda
eller behöver du det
för att nå dina mål?

Kläckningsdags

"Vem är du? Beskriv dig själv med fem ord."

För en tid sedan blev jag ombedd av en man som jag aldrig hade träffat
förut att beskriva mig själv med fem ord. Jag blev lite ställd.
Någonstans inbillade jag mig att jag måste ge en sann bild av mig
själv. Och så började jag leta efter orden som skulle beskriva mig,
men för varje ord jag kom på, så nog hittade jag också ett motsatsord
som var lika sant. Jag är ärlig och lögnaktig. Jag är snäll och elak.
Jag är öppen och sluten. Jag är skarp och luddig. Jag är intelligent
och korkad. För att ta fem exempel. Egenskaperna beskriver inte vem
jag är. De tecknar bara ett av ett oändligt antal möjliga porträtt av
mig. Je ne suis pas une pipe. Je ne suis pas une image.

Ändå är det inte alldeles sant. Jag må vara något annat än
beskrivningarna av mig själv, men likväl är de en integrerad del av
det här livet som jag lever just nu. En del som verkligen vill bejakas
och utvecklas. Istället för att sluta mig som en mussla kan jag
uttrycka mig och leva med världen. Det är i alla fall vad jag anar här
bakom mitt alltmer söndersprickande skal.

Jag är en nykläckt kyckling.

2009-02-24

Ragnarök

Vad är det som händer?
Marken rämnar under fötterna
och det är svårt att hålla balansen.
Så jag ramlar.
Slår mig lite.
Reser på mig.
Ramlar igen.
Och så håller det på.

I detta kaos
vill du veta
vad jag tror om framtiden.
Du säger det är viktigt
för dina planer.
Vilka jävla planer?
Är det dem som vi ska stå på,
så att vi inte förlorar fotfästet,
när jorden går under?
Antingen störtar du med mig,
eller så får du väl stå kvar och planera.
Hur som helst
kommer vi alla att dö,
även uret på väggen.

Nu är det hög tid att vakna.

2009-02-22

The smiling bird

the bird smiles
at the world flying by
as it recalls
it wasn't always
like this
but it was

2009-02-20

Vad mer?

allt är redan här
vad mer kan man begära?

Gårdagens glädje

Jag tänker först att jag ska skriva några rader om hur glad jag kände mig igår. Helt utan någon speciell anledning kände jag en enorm glädje igår. Så tänker jag att det var igår. Vad är det nu? En historia om hur glad jag var igår. Nåväl det är väl inget fel på en sådan historia, men jag blir varse hur en del av mig gärna klamrar sig fast vid upplevelsen, försöker återuppleva den, vill ha gårdagens glädje åter. I det uppstår en blockering av det som är nu. Ja egentligen ingen blockering av det som är nu, det är vad det är, men en blockering av min förmåga att uppleva nuet. Varför skulle jag byta upplevelsen av nuet mot en aldrig så glad historia. Det är som att när man är hungrig hellre sitta med ett fotografi på en gourmetmåltid än att äta av den verkliga måltid som står serverad framför mig.

Så jag släpper glädjen från igår, skalar en lök och fortsätter med matlagningen.

2009-02-14

En verklig dröm

Jag drömde en dröm inatt.
Kanske var den verklig,
men minnet av den
är det ej.

2009-02-11

Älska spänningen

älska spänningen
i mig själv
känn den
älska den
var i den

Avtryck

till slut kan man inte längre se dem
avtrycken som var så tydliga till en början

2009-02-06

True liberation

The only true liberation
is liberation from yourself.
It is not to be achieved.
It is revealed
when you are ready,

(and when
is always now.)

The crux is
you
will never be ready.

So just drop it
and see what is here.
It's more than enough.
It is everything.

The thought is there before I am

First a thought.
Then an I thought.
Then a thought about the relation between the previous two thoughts.
Then a thought about time.
Then a thought about the relation between the time thought and the previous thoughts.
And so on...

It just grows into one complex mess of thoughts
out of which nothing really can be clear.
But it's a beautiful mess.