Av med huvudet!

Kanske är jag bara så där bekvämt antiintellektuell.
En gång hyllade jag intellektet, men inte längre.
Ingen har lyckats påvisa för mig ett verkligt behov av intellektet.
Mitt uppvaknande inleddes med ett intellektuellt självmord.
Mitt intellekt ifrågasatte sig självt
och kunde inte finna annat än svepskäl
att trygga den egna existensen.
Det är då det är dags att checka ut,
vilket ju är lättare sagt än gjort.
Än är jag inte död,
men nu lever jag.