Jag brukar tänka att det aldrig är en som träter. Att det krävs två. Men det är förstås inte heller sant.
Allt som krävs är en verklighet och någon som sätter sig emot den. Det verkligt svårsmälta är att denna någon alltid, utan undantag, är en själv.
2014-07-22
Vem träter?
etiketter:
förvirring,
motsättning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar