Räddad

Så plötsligt,
efter dagar och nätter
av drivande
med den bräckliga flotten
på det stora havet.

När jag till sist
övervunnit min ångest
och accepterat mitt öde
att driva här
till slutet,

så plötsligt,
ljuder en välbekant mistlur
och ett ljus tänds i natten.

Så plötsligt,
verkar räddningen nära
just som jag förstått
att det alls
ingen räddning existerar
och att jag i sanning
är förlorad.

Ändå,
jag skyndar att vinka.

Leva eller överleva?

Att leva för att överleva
eller överleva för att leva.
Valet borde vara enkelt.
Ändå finner jag mig själv
gång på gång offrandes livet
för att säkerställa överlevnad
som vore jag blind
för vad som verkligen tar mitt liv.