Tsunami

Ett hjärtats flodvåg
slog över mig,
igenom mig,
ur mig,
sönder mig.

Allt jag gjorde
var att öppna mig
för ett ögonblick
och inbjuda allt.

Vågen sköljde mig
med sådan ljuvhet,
sådan värme,
sådan intensitet
och sådan kärlek,
att jag smalt.

För ett ögonblick,
en oändlighet,
var jag fullständigt utlämnad
innan jag spolades upp på land.
Skonad igen.

Räddad

Så plötsligt,
efter dagar och nätter
av drivande
med den bräckliga flotten
på det stora havet.

När jag till sist
övervunnit min ångest
och accepterat mitt öde
att driva här
till slutet,

så plötsligt,
ljuder en välbekant mistlur
och ett ljus tänds i natten.

Så plötsligt,
verkar räddningen nära
just som jag förstått
att det alls
ingen räddning existerar
och att jag i sanning
är förlorad.

Ändå,
jag skyndar att vinka.

Aldrig hopplös

överge allt hopp
och du behöver aldrig
förlora hoppet

Lurigt ego

Det viskar precis rätt saker
vid precis rätt tillfälle,
för att säkra sin egen överlevnad
(och därmed min som det heter.)

Men för varje millimeter
som jag för det ger efter,
så hungrar det blott efter mer
till dess inget annat återstår.

Allt motstånd är lönlöst
det är sådant det livnär sig på.
All min kärleks ljus på egot
är det enda som kan rädda - mig?

Räddningsoperation

Jag älskar hur du, när du hittar en hösttrött fluga som är för trött för att flytta sig undan middagsdukningen, inleder en räddningsoperation. Flugan förs varsamt ut i köket där den placeras på en liten bit fuktat hushållspapper på en sockerbit. Sveriges tröttaste fluga skall bli, om inte Sveriges piggaste, så i alla fall bra mycket piggare än nu.
Jag älskar hur du, till skillnad från min initiala känslokalla reaktion "släng ut honom", tar den utmattade flugan till ditt hjärta och gör ditt bästa för att ge den en så dräglig tillvaro och så goda rehabiliteringsmöjligheter som möjligt.
Jag älskar hur du väcker mitt goda hjärta och får mig att känna att om vi kan återuppliva den här flugan eller åtminstone ge den ett riktigt bra slut, så är det värt väldigt mycket.

Det är kärlek.

Skingrade tankar

Morgonens insiktsfulla tankar
att det kanske är jag
som behöver lära mig stå
på egna ben,

skingras
av en räddningshelikopter
som i smattrande oväsen
landar bara ett stenkast härifrån,
för att strax därpå
lyfta igen
och ila i riktning
mot närmaste sjukhus.

Kanske behövde jag se att jag
är otroligt självupptagen.