Återfödelse igen

Med viss smärta
återföds jag
nu igen

Jag får se solen
och vandra på jorden
innan jag återvänder hem igen

Tankar far genom mig
som kosmisk strålning
från ursprungskällan
Så förvanskade
av mina begränsingar
Ändå kan de säga mig
vilken färg
mörkret har

Utanför spegeln
vilar tomheten
outtröttligt

Varje möte
bär med sig
ett löfte
om död och åter död

Jorden skall brinna
Solen skall slockna
Inte ens stjärnstoftet består
Allt på en gång
överallt

Is thinking needed?

What do you think?
And how is that relevant?

Jag har en plan

Imorgon tänker jag packa med mig familjen och åka på retreat med Florian & Julia i Stockholms skärgård. Jag har skrivit en packlista. Jag har gjort en resplan. Nu ska jag sova. Eller snart i alla fall. Nu är ju nu. Och ändå säger jag sådär. Nu ska jag ditten. Nu ska jag datten. Men det är aldrig nu det händer. Det är snarare som att jag säger så bara för att skjuta upp det lite till. Eller för att försöka täcka upp för min otillräcklighet att vara där jag inbillar mig att jag borde vara nu. Lägg av med det där, säger jag till mig själv. Men det var lättare att sluta röka. Att fimpa snacket och bara göra, just do it, är visst inte så lätt. Ingenting är ändå lättare. Men att ödsla tid och energi på att tänka på det verkar lite puckat. Jag är ett pucko. Ett pucko med en plan.

Hoppet är det sista

Låt oss förlora oss i dramat.
Låt oss vara rädda.
Låt oss erkänna och vara i vår förvirring.
Låt oss tänka alla tankar.
Låt oss så äntligen fullständigt ge upp hoppet om något annat.

Nakna tankar

Tankarna behöver inga ord.
En tanke med ord är en formulerad tanke,
men tankar behöver inte formuleras.
Tankarna finns innan orden.

Another way to move

no planning
no trying
no wanting
no thinking
just stillness in action

In a place of the mind

Stuck in a trap of the mind.
Thinking there's something I need to do.
Meanwhile life is passing by
right here, right now.

The thought is there before I am

First a thought.
Then an I thought.
Then a thought about the relation between the previous two thoughts.
Then a thought about time.
Then a thought about the relation between the time thought and the previous thoughts.
And so on...

It just grows into one complex mess of thoughts
out of which nothing really can be clear.
But it's a beautiful mess.

Konsekvenser

Allting får konsekvenser,
eller så är det här
konsekvensen
av allt som kommer att ske.

Tiden är en sådan illusion
som är så rotad.
En av alla dessa tankar
som har frusit fast
i vårt medvetande.

Vi tror att det är,
och det är en tro
som är självuppfyllande.
Det är en tro
på och med
konsekvenser.

Replik till René Descartes

Jag tänks,
därför är det inte
jag som är.

På drift

Tankarna driver iväg ibland.
Det kan vara ganska spännande
att se var man hamnar någonstans
när man inte med ens fångar sig själv.
Till slut vaknar man alltid.
Drömmen tar slut
och ger plats åt en ny.

The I thought

I am a thought having thoughts. One of those thoughts is about going where no thought can go. Only when I lose that thought. Only then, there is an opening and I can go there. Except it is no longer I.

Gudsbevis

När jag var i tonåren tyckte jag och några av mina kompisar att vi var så smarta så smarta. Vi var naturvetare redan innan vi började på gymnasiet (även om vi valde teknisk linje.) Vi förstod allt vad vi behövde förstå, därom rådde det sällan några tvivel (och det var inte för att vi inte tyckte oss behöva förstå så mycket.) Till exempel förstod vi att alla inte hade alla hästarna hemma. Som troende kristna, hur kan de "veta" att Gud finns om det inte finns några bevis?

Finns det något bevis för att Gud existerar?
Vem skapade Gud?
Kan Gud skapa en sten så tung att han inte själv kan lyfta den?

Dessa frågor var ingenting jag grunnade på. De betydde ingenting för mig, eftersom Gud bara var ett abstrakt begrepp som saknade all verklighetsanknytning i min värld. För mig var det självklart att Gud var människans skapelse som ett resultat av hennes behov av att se mening i tillvaron. Däremot kunde dessa frågor med fördel användas att dänga i huvudet på någon troende kristen i förhoppningen att deras förvirrade värld nu väl ändå måste gå i kras om vederbörande faktiskt tänker igenom frågan (som om de aldrig hade gjort det förr.)

Det som kan förbrylla mig en aning nu är hur lite jag då ifrågasatta min egen "tro". Så till den grad att jag inte kunde se att det också var en tro. Istället utgick jag alltid från min egen övertygelse och där andra avvek stod det på något sätt klart att det var dem det var fel på. Åtminstone så länge de inte kunde leverera några riktiga knäckargument som kunde få hela min verklighetsuppfattning på fall (vilket till slut tack och lov ändå hände.) Fungerar jag fortfarande så? Delvis är det nog så. Den främsta skillnaden är nog att jag också har börjat ifrågasätta mig själv. Något jag verkligen kan rekommendera för den som inte har provat.

För den som är orienterad åt det tänkande hållet, och som inte drar sig för att utmana sina tankekonstruktioner, kan det vara ytterst värdefullt med några knäckfrågor att verkligen begrunda.

När skapades tiden?
När började vi tro på tiden?
När skapade vi tiden?
(Kanske måste man inte vara en kreationistisk stolle för att kunna tro att universum skapades för några få tusen år sedan...)
Kan det vara så att det är meningslöst att tala om en ålder på universum?
Kan det vara så att tid bara är en tanke?

Visst kan Gud skapa en sten så tung att han inte själv kan lyfta den. Det är ju det vi gör hela tiden.

Huvudet skiljt från kroppen

viljan att förstå
flyter upp i huvudet
kroppen blir avhängd

ett kroppsligt möte
får mig på andra tankar
inga tankar alls

Jag är ofelbar

Inte något enda jag gör är fel,
men det hjälper inte att tänka det,
jag måste vara det.

Rena och orena energier

Det finns inga orena energier
och det finns inga rena.
Det finns energi,
och så finns det tankar
om vad som är rent
och vad som inte är det.

En manipulerande tanke

En tanke om manipulation flög förbi:
"Jag är den mest lättmanipulerade människa jag känner.
Alla manipulerar mig och jag bara låter det ske.
Jag manipulerar till och med mig själv hela tiden.
Å andra sidan vore det väldigt manipulativt av mig att vägra låta mig
manipuleras."
Manipulation är en illusion om att någon har kontroll,
vilket ingen egentligen har.
Tanken att ingen har kontroll kan verka så skrämmande,
att man hellre ser sig som manipulerad eller manipulerande,
även då det faller på sin egen orimlighet.
Det går aldrig ens att avgöra vem som manipulerar vem.

Are you a true believer?

The mind believes.
The heart knows.

The mind may believe it knows.
The heart simply knows it knows.

It's just the nature of the mind
as it is the nature of the heart,

but is your true nature
to believe in the mind?

True intelligence

True intelligence
requires no thought.

Liten differens

Skillnaden mellan evigheten och ett ögonblick
är aldrig större än en tanke.