Fallet

Ur det vilsamma
varma, trygga, lugna
mörkret
Några trevande repliker
knuffar oss
fram till kanten
på den välbekanta avgrund
som ställer sig
till förfogande
för vår smärta
Ett oaktsamt kliv,
en vedergällande knuff,
en tappad balans
är allt som behövs
och vi faller
ned i avgrunden
Medan vi faller
bråkar vi
om vems felet är
och hur du
kan bättre
eller i alla fall
borde
Hur länge kan vi falla så
utan att märka
att ingenting
av det vi så krampaktigt räds
faller från?
Hur länge måste vi falla så
innan krampen ger vika
och vi faller
in i det vilsamma
varma, trygga, lugna
mörkret?

What could possibly go wrong?

I jobbet som systemutvecklare går saker och ting inte alltid som vi tänkt oss. Vi utvecklar ganska komplexa system och det är inte alldeles trivialt att få allt att klaffa. Vid vissa tillfällen händer det att man chansar kanske lite mer än man borde. Jag brukar då ofta skämtsamt ironiskt häva ur mig "what could possibly go wrong?"
Så slog det mig att det är en bra fråga. Vad alls kan någonsin gå fel? För att något skall kunna gå fel, krävs det ju en uppfattning om vad som är just rätt och fel. En uppfattning som aldrig kan vara absolut.
I backspegeln är det inte så svårt att se att även sådant som kanske upplevdes som väldigt problematiskt och negativt när det inträffade, likväl har inneburit något positivt. Allt beroende på en förändring av perspektiv som tiden fört med sig.
Utan perspektiv blir det meningslöst att tala om rätt och fel. Att låsa sig vid perspektiv där saker och ting ser negativa ut är väldigt påfrestande. Allt verkar ju så fel. Ändå verkar många människor fungera så. Det verkar märkligt nog mycket ovanligare med människor som tolkar allting positivt. Däremot bor det en hund här som verkar fungera lite så. (Hon är för härlig!) Det kan ju också verka lite obalanserat, även om det känns mycket mer uppbyggligt för kropp och själ. Nu är det ju inte så lätt att styra över med vilken laddning man reagerar på saker och ting, så själv försöker jag se igenom mina tankar om alltings jävlighet när de dyker upp och det fungerar ganska bra. Jag behöver bara vrida lite på perspektivet, så är det minst lika rätt som det är fel igen.
Prova olika perspektiv hela tiden, tycker jag. Inte bara surt hela tiden. Livet blir rikare så. Fast ibland kan jag undra om jag är lite av en fegis när jag helst inte vill smaka supersurt ens någon gång ibland.

En väg

Det finns ingen väg
som är mer fel,
eller mer rätt,
än någon annan.
Det finns bara en väg.
Den vi alla vandrar.

En värld utan fel

Det finns ingenting i denna värld,
denna verklighet,
som inte finns i mig.
Om det är något fel med världen,
så är det mig det är fel på.
Hur kan det vara något fel på verkligheten,
om felet är en del av den?
Hur kan det vara något fel på mig,
om jag är en del av verkligheten?

Jag är ofelbar

Inte något enda jag gör är fel,
men det hjälper inte att tänka det,
jag måste vara det.