Fallet

Ur det vilsamma
varma, trygga, lugna
mörkret
Några trevande repliker
knuffar oss
fram till kanten
på den välbekanta avgrund
som ställer sig
till förfogande
för vår smärta
Ett oaktsamt kliv,
en vedergällande knuff,
en tappad balans
är allt som behövs
och vi faller
ned i avgrunden
Medan vi faller
bråkar vi
om vems felet är
och hur du
kan bättre
eller i alla fall
borde
Hur länge kan vi falla så
utan att märka
att ingenting
av det vi så krampaktigt räds
faller från?
Hur länge måste vi falla så
innan krampen ger vika
och vi faller
in i det vilsamma
varma, trygga, lugna
mörkret?

Hur allt redan finns

slut ögonen
och känn närvaron av den blick
som nu betraktar
baksidan av dina ögonlock

slut din mun
och lyssna till den tystnad
ur vilken orden föds

var stilla
och känn den levande kraft
som bor i stillheten

hur allt redan finns
i det omanifesterade
ofödda
orörda
outtalade
ständigt närvarande

Återfödelse igen

Med viss smärta
återföds jag
nu igen

Jag får se solen
och vandra på jorden
innan jag återvänder hem igen

Tankar far genom mig
som kosmisk strålning
från ursprungskällan
Så förvanskade
av mina begränsingar
Ändå kan de säga mig
vilken färg
mörkret har

Utanför spegeln
vilar tomheten
outtröttligt

Varje möte
bär med sig
ett löfte
om död och åter död

Jorden skall brinna
Solen skall slockna
Inte ens stjärnstoftet består
Allt på en gång
överallt

Mot slutstationen

Rullar hemåt i novembermörkret.
Tåget vibrerar
under mig,
omkring mig,
genom mig.
I huvudet snurrar tankarna
i en rostig trött gammal karusell.
Jag tar ingen vidare notis om dem.
Jag vibrerar vidare
och lyssnar till sången
som det arbetande tåget bjuder oss på.
Snart anländer vi slutstationen,
men innan dess är vi framme.

Mörkret i mig

Två dagar
nedsänkt i det mörker
där jag brukade leva mitt liv.
En obehaglig upplevelse
att bli så uppslukad,
så dränerad på energi.

Även detta mörker
måste inkluderas,
måste älskas,
för vad det är.
Det är en del av mig.

Mörkervandring

Genom mörkret skall vi alla vandra
innan vi åter ser dagen gry.
Vi kan visst förneka elementa,
men det förändrar alls ingenting.

Ett ljus i mörkret

kärleken ger oss ljuset åter
så att vi slipper
irra i mörkret
och låtsaslysa

I vad vibrerar året?

årets längsta dag
åter mot mörka tider
sedan ljus igen

årstiderna
pulserar
vibrerar
men i vad?

Ljus i tillvaron

novembermörkret
under eftermiddagen
smyger sig på

tänder några ljus
och sätter mig tillrätta
i tillvaron

Höstmörker

höstmörkret faller
utan mörker - inget ljus
utan ljus - mörker