Återfödelse igen

Med viss smärta
återföds jag
nu igen

Jag får se solen
och vandra på jorden
innan jag återvänder hem igen

Tankar far genom mig
som kosmisk strålning
från ursprungskällan
Så förvanskade
av mina begränsingar
Ändå kan de säga mig
vilken färg
mörkret har

Utanför spegeln
vilar tomheten
outtröttligt

Varje möte
bär med sig
ett löfte
om död och åter död

Jorden skall brinna
Solen skall slockna
Inte ens stjärnstoftet består
Allt på en gång
överallt

Gud ser sig själv

Jag mötte din blick
och såg
Gud se sig själv
genom två utkik
(eller inkik?)
in i den här världen.
Två par små öppningar
som avslöjade
det verkliga.
Illusionen blev plötsligt tydlig.
Bakom skynket
bubblade Gud av skratt.

I don't know you

Once I thought I knew you, you had become an absolute stranger to me.

The image of you that I kept in my mind was invalid the moment it was created. Yet I kept it and tried to live a life with it. You I forgot about. Except for som joyful moments when you managed to shine through, you were hidden behind that image. An image that somehow started to fabricate a life of it's own. Weaving a story that made it look alive. That made it plausible enough for me to let it pass as you. Although, all the time I really knew: I don't know you. I never have. I never will. And as soon as I stop pretending we can meet again. What's holding me?

Once you think you know someone, you've really lost that knowing.

Befrukta oss

Känner hur du öppnar dig,
när du tillåter.
Hur jag kan vara med dig,
när du är med mig
som jag är.
Låt oss släppa bagaget
och upptäcka varandra
på nytt.
Inget förflutet.
Inga löften.
Bara det levande mötet
och det döda tomrummet
befruktande varandra.

Vad jag älskar

Jag vet vad jag älskar
när jag möter det.
Innan mötet
finns rädsla.
I mötet
kärleken.

Förlåt

All denna desperation,
all denna smärta,
all panik,
och allt du ville
var att jag
skulle se dig
och känna dig.

Förlåt mig.

En snigel

Jag gillar sniglar. Denna vackra vinbärssnäcka välkomnade oss när vi kom hem idag.
Jag kan vara lite som en snigel ibland. Det går (vad det verkar) långsamt och sävligt, men med god aptit på livet. När det hettar till gömmer jag mig ofta under mitt (vad det verkar) hårda skal, varpå det kan vara lite svårt att få verklig kontakt med mig. Om du däremot får kontakt kan jag mötas med en härlig känslighet och saftighet.

My desire

Maybe you are not the object of my desire,
maybe you are my desire itself,
and maybe I will have to let you die
to find peace.
The peace in which
we can actually meet.

Ge dig av

ge dig genast av
gå ut och möt världen nu
du längtar och den

Kokande vrede

Så mycket vrede
bor i mig,
undertryckt
under år efter år.

Locket på glänt nu.
Vreden sjuder vilt inunder.
Se upp
om du är rädd
att bli bränd.

Eller möt mig
och låt oss tillsammans
kokas levande
i vredens kittel.

Rädsla för det oundkomliga

Jag får möta mina demoner
hur jag än gör.
Det har inget att göra
med mina val.
Valen är redan gjorda.
Det enda som återstår
är rädslan
och att möta den.

Träffa dig

Jag såg dig på stan igår
och imorse på pendeln.
Det var förstås inte du.
Du är inte här ännu.

Efter ett par veckors lugn
söker du upp mig igen.
Jag kan inte släppa dig.
Det är därför jag måste

Stillsamt möte

Satt i timmar igår
och mötte en vän.
Så stilla,
så närvarande,
så livgivande,
så kravlöst.
All rädsla borta.
Vi förundrades båda
över hur lätt vi
kunde stanna i det
samtidigt som vi
konverserade.

Huvudet skiljt från kroppen

viljan att förstå
flyter upp i huvudet
kroppen blir avhängd

ett kroppsligt möte
får mig på andra tankar
inga tankar alls

Möte utan förhållning

Förhållanden är överskattade.
Möten är underskattade.

När rädslan för att bli övergiven
blir den drivande kraften
i förhållandets dynamik,
så dör mötet,
och till slut är förhållandet
just bara ett förhållande,
om det inte redan har avslutats
av rädsla för att uppleva just detta.

Men det går
att få ett sådant dött skal
att börja glöda inifrån igen,
men då måste vi ge upp.
Ge upp vår rädsla
och mötas igen.

Och det handlar aldrig
om den andra.
Vågar jag möta mig själv?

Mötet med Lotusblomman

Mötet med Lotusblomman.
Ett sant möte med Gud.
Det varade så ljuvligt länge.
Båda sögs vi in
i en virvel av
intensiv närvaro.
Jag hade gärna suttit så
hela natten igenom
(vore det inte
för en till slut
sprängfylld blåsa)

Ur ett vanemässigt perspektiv
skulle jag kunna se mig själv
som en skurk och en usling
och på så vis driva en kil mellan oss,
men genom att vara ärlig
mot mig själv,
mot min omgivning,
och bara ur den ärligheten
är det möjligt för någon av oss
att mötas
och helas.

Bara genom att tydligt
stå upp för mig själv
utan att värja mig,
men med hela min manliga energi i ryggen,
öppnar jag för någon
att kunna möta mig
i det djup
dit vi alla längtar.

Precious meeting

Meeting in presence
is so precious.
It brings into consciousness,
into life,
the very stuff
that life is made of.

Mötet med draken uppskjutet (igen)

när det är dags
skall jag rakryggat
kliva ner i drakhålan
och döda eller dödas
såsom är mitt öde

jag skall bara...

Sorgligt farväl

sorgligt att ta farväl
även om jag alltid bär dig i mitt hjärta
även om vi kanske snart möts igen
även om allt är som det ska
även så
finns sorgen där

Möte med mig själv

att möta mig själv
är att lösgöra mig
från min bild av mig själv

men det är inget jag kan göra
jag kan bara låta det ske