An old friend

My friend, welcome!
I could feel you coming.
You've been gone for a while,
and yet you were always here.
Not everybody likes you.
I sometimes turn my back on you.
But now that you're here,
I thank you for being my friend,
I thank you for not giving up on me,
I thank you for waking me up,
I thank you Rage.

En incident på pendeln

Jag satt på pendeln i morse och närmast uppslukades av känslor av
utmattning och av ilska. Det tar på krafterna att vara arg en hel
natt, sova alltför några och alltför oroliga timmar och vakna
fortfarande arg när väckarklockan förkunnar att det är dags att
fortfarande arg åka till jobbet. Jag hade lurarna på mig med hög musik
och försökte blundandes slappna av så gott det gick. Så känner jag hur
oroliga energier börjar röra på sig i min omedelbara närhet. Jag
gläntar på ögonen och får se hur gubben intill mig ställer sig upp,
lutar sig fram och tar tag i kapuschongen på den intet ont anande
passageraren med ryggen vänd mot honom och drar i den tills killen
upprörd vänder sig om. Gubben börjar jiddra om hur killens musik är
för hög och att det faktiskt är många med honom som skulle vilja att
han skruvade ner volymen. Vad som hände med att knacka på axeln
istället för att börja dra folk i kläderna vet jag inte. Killen blev
förstås överrumplad och ganska upprörd över tilltaget. Efter att ha
uttryckt sitt missnöje med den omilda behandlingen vände sig killen om
och gubben blev nu upptagen med att diskutera sitt tilltag med en
kvinna som verkade tycka att han hade gått över någon slags gräns.
Denna diskussion upplevde i alla fall jag som långt mer störande än
någon musik från några lurar. Själv skruvade jag upp volymen i min
Ipod för att slippa höra gubbens gnäll. När jag till slut klev av
funderade jag på att tacka gubben för att han inte började dra mig i
kläderna eftersom jag då nog hade varit tvungen att ge honom en smäll
på käften. Men jag höll mun istället, nöjd som jag var med att ha
hittat en oväntad kanal för lite av min vrede att sippra ut.

Skapad ilska

Jag drömde just:

Jag var på en "workshop" med Aisha. Vi var många deltagare. Aisha formulerade lågmält någon betraktelse utgående från sin personliga erfarenhet, när plötsligt en kvinna bland deltagarna gick igång och högljutt började häva ur sig en massa, som jag kände new-age-rappakaljaförklaringar, kring varför Aisha hade upplevt det hon upplevt. Kvinnan tog över fullkomligt och folk, varav många tydligen väl kände till henne, började protestera och försöka kväsa henne. Kvinnan lät sig emellertid inte stoppas utan mässade vidare och föll småningom in i en chanting värdig Peruquois. Kvinnan ställde sig upp och började virvla runt i lokalen under sitt starka chantande. Jag satt och följde henne med min intensivaste förgörarblick och kände att jag ville få stopp på henne så vi kunde återgå till den workshop som jag trodde att jag var där för...

Det som var så tydligt var hur all min ilska och irritation, som jag fokuserade mot kvinnan, var genererad. I drömmen kunde jag verkligen känna hur jag skapade ilskan och att den inte ens kändes äkta. I verkligheten har det alltid känts väldigt äkta, men vad som står allt tydligare är att nästan all ilska är genererad eller regenererad. Med regenererad menar jag att den är en återskapad förstärkning av vad som verkar vara en ursprunglig ilska som flödar genom systemet på något ögonblick. Istället för att ta emot och känna den ursprungliga ilskan fullt ut, så har jag omedvetet blockerat den, vilket ger behovet att regenerera tills systemet istället bryter samman och jag tvingas uppleva ilskan.

Kaptenen i dimman

Såg just om en av mina favoritfilmer, The Big Lebowski. Louise påpekade vissa slående likheter mellan mig och John Goodmans underbart vansinniga karaktär Walter Sobchak, fast minus Walters härliga aggressionsutbrott. Hon har väl en poäng som vanligt... Jag som brukade vilja identifiera mig med The Dude.

Att hon ska ha så svårt att lita på mig?

Kärlek möter raseri

Aldrig förr
var jag så närvarande,
så rakt igenom lugn,
så ärlig,
så utan försvar,
så mötande,
i mötet med ditt raseri.
I detta kunde jag känna, vara och ge
kärlek.
Tack
för att du får mig att växa.

Kokande vrede

Så mycket vrede
bor i mig,
undertryckt
under år efter år.

Locket på glänt nu.
Vreden sjuder vilt inunder.
Se upp
om du är rädd
att bli bränd.

Eller möt mig
och låt oss tillsammans
kokas levande
i vredens kittel.

Ilska

O älskade ilska
sluka mig nu.

Frukostkrig

I morse tätnade konflikten.
Vi gapade på varandra.
Sedan började valda delar av frukosten
vina genom luften,
ackompanjerade av morrade ord.
Jag prickade henne i ryggen
med ett paket boveteflingor
när hon retirerade ut ur köket.

En välbehövlig urladdning.
Så fram med sopen
och städa lite.

Det arga biet och snigeln

semesterns allra sista dag
dallrande irritation
över min oförmåga
att få saker gjorda
i rätt tempo

(liten explosion)

jag lovar
att vara behjälplig
med att sälja allt
då hon önskar
separera
snarast

egentligen vill hon nog bara
få ett livstecken
en signal
om vad jag vill
med mitt liv

men jag vet inte
annat än
att jag vill vara
utan villkor

en kris
med många bottnar i
vem vet vart det bär?
inte jag
så jag tänker inte styra