Jag drömde just:
Jag var på en "workshop" med Aisha. Vi var många deltagare. Aisha formulerade lågmält någon betraktelse utgående från sin personliga erfarenhet, när plötsligt en kvinna bland deltagarna gick igång och högljutt började häva ur sig en massa, som jag kände new-age-rappakaljaförklaringar, kring varför Aisha hade upplevt det hon upplevt. Kvinnan tog över fullkomligt och folk, varav många tydligen väl kände till henne, började protestera och försöka kväsa henne. Kvinnan lät sig emellertid inte stoppas utan mässade vidare och föll småningom in i en chanting värdig Peruquois. Kvinnan ställde sig upp och började virvla runt i lokalen under sitt starka chantande. Jag satt och följde henne med min intensivaste förgörarblick och kände att jag ville få stopp på henne så vi kunde återgå till den workshop som jag trodde att jag var där för...
Det som var så tydligt var hur all min ilska och irritation, som jag fokuserade mot kvinnan, var genererad. I drömmen kunde jag verkligen känna hur jag skapade ilskan och att den inte ens kändes äkta. I verkligheten har det alltid känts väldigt äkta, men vad som står allt tydligare är att nästan all ilska är genererad eller regenererad. Med regenererad menar jag att den är en återskapad förstärkning av vad som verkar vara en ursprunglig ilska som flödar genom systemet på något ögonblick. Istället för att ta emot och känna den ursprungliga ilskan fullt ut, så har jag omedvetet blockerat den, vilket ger behovet att regenerera tills systemet istället bryter samman och jag tvingas uppleva ilskan.
