Hur allt redan finns

slut ögonen
och känn närvaron av den blick
som nu betraktar
baksidan av dina ögonlock

slut din mun
och lyssna till den tystnad
ur vilken orden föds

var stilla
och känn den levande kraft
som bor i stillheten

hur allt redan finns
i det omanifesterade
ofödda
orörda
outtalade
ständigt närvarande

Att förstå kärleken

Ett slags djup förståelse
för min del i miraklet.
En förståelse utan förstånd.
En närvaro.
Jag kan uppskatta
allt det som finns omkring mig, i mig.
Ingen förändring behövs
utöver den som hela tiden sker,
ibland på de mest fascinerande sätt.
Jag kan se det fåfänga
och jag kan älska det jag ser.
Och det är kärleken till kärleken jag ser.

Kärlek möter raseri

Aldrig förr
var jag så närvarande,
så rakt igenom lugn,
så ärlig,
så utan försvar,
så mötande,
i mötet med ditt raseri.
I detta kunde jag känna, vara och ge
kärlek.
Tack
för att du får mig att växa.

Hem igen

Kroppen låg helt stilla
och njöt av dansen
som själen dansade.

Jag börjar få kontakt
med mig själv igen.
Det får mig
att känna mig aldrig så levande.

Tricket är att
älska allt
och älska med allt.

Tack för att
jag får hitta hem igen.

Stillsamt möte

Satt i timmar igår
och mötte en vän.
Så stilla,
så närvarande,
så livgivande,
så kravlöst.
All rädsla borta.
Vi förundrades båda
över hur lätt vi
kunde stanna i det
samtidigt som vi
konverserade.

Möte med polischefen

jag bryter upp gatsten
på gatan som
ej längre
tycks farbar

polisen larmas
styrkor mobiliseras
ordningen skall återställas
allmänt hotfulla element korrigeras

jag gör inget motstånd
men står orubbligt upp
och känner kraften
i min närvaro

plötslig helomvändning
och polischefen
bjuder mig på kaffe
på ett närbeläget fik

han skulle dock uppskatta
om jag tog det lugnt
med gatstenarna
säger han

Förvirrad eller kär

när jag ser djupt i dina ögon
kan jag ge upp allt jag tror att jag är
och vara med dig i den stunden
som egentligen är allt vad som är

att få sitta så mitt emot dig
utan en tanke på varthän det bär
och känna din närvaro i mig
och stilla utforska vad som är här

hur ljuvt och hur gott är det inte
men det förvandlas så lätt till begär
förvirrad och suktande mera
till den grad att jag tror jag är kär

Ett förlorat nu

Stod i duschen och tänkte,
grubblade.
Fast i en tankeslinga
från förr.
Alla uplevelser filtrerade
genom dessa tankar.

Så plötsligt sköljde nuet över mig
som en uppfriskande
dusch med vatten.
Jag var närvarande igen.
Väckt ur min dröm.
Tillbaka i nuet.

Nu tänker jag tillbaka
på nuupplevelsen.
Filtrerar den genom mina tankar.
Beskriver den.
Ändå är den
för alltid förlorad.

Mötet med Lotusblomman

Mötet med Lotusblomman.
Ett sant möte med Gud.
Det varade så ljuvligt länge.
Båda sögs vi in
i en virvel av
intensiv närvaro.
Jag hade gärna suttit så
hela natten igenom
(vore det inte
för en till slut
sprängfylld blåsa)

Ur ett vanemässigt perspektiv
skulle jag kunna se mig själv
som en skurk och en usling
och på så vis driva en kil mellan oss,
men genom att vara ärlig
mot mig själv,
mot min omgivning,
och bara ur den ärligheten
är det möjligt för någon av oss
att mötas
och helas.

Bara genom att tydligt
stå upp för mig själv
utan att värja mig,
men med hela min manliga energi i ryggen,
öppnar jag för någon
att kunna möta mig
i det djup
dit vi alla längtar.

En god värd

Vi bjöd på middag igår med anledning av Louise stundande födelsedag. Elva kring bordet blev vi, så iläggsskivan fick träda i tjänst för kanske andra gången i det annars fullt tillräckligt stora bordets liv. Förr när vi bjöd över gäster brukade jag vara väldigt mån om att vara en god värd. Jag ansträngde mig, med varierande resultat, ganska hårt för att försöka se till att alla hade det bra. Något som Louise ibland kunde uppleva som ganska frustrerande, för hur hårt ansträngde jag mig egentligen däremellan? Dessutom spillde väl mina krav på mig själv som den goda värden också över i liknande krav på henne som värdinna.
Nuförtiden har jag en helt annan utgångspunkt. Jag är visserligen fortfarande mån om att alla skall ha det bra och försöker skapa goda förutsättningar för det, men nu erkänner jag gästernas eget ansvar att ta vara på stunden. Istället för att vara där gästerna kan tänkas vilja ha mig, så är jag där jag är. I detta kan jag slappna av och när jag kan slappna av tycks också alla runt omkring mig kunna slappna av. Denna förändring kan kanske verka som en småsak, men det är som natt och dag.

När jag vill ha förändring

Hur åstadkommer jag förändring?
Det kan jag inte.
Det är förändringen som åstadkommer mig.
Förändringen är alltid där,
men jag är det inte alltid,
och i de stunderna
vill jag ha förändring.

Här är där där man är (just nu)

Jag är alltid här och nu.
Var är du?

Självklart är även du här och nu.
Vad trodde du?

Läraren

du väcker mig mitt i natten
och förväntar dig min närvaro

du visar vad jag bär på
men inte vågar visa

du visar mig helvetet
och hur rädd jag är för det

du visar
och jag vill bara blunda

du är min lärare

I din närvaro

i din närvaro
finns utrymme för mig
att hitta min