At the terminus

At the terminus.
This is where we all get off
and find a new way.

In this crowded place
you can easily feel lost,
but not to worry.

There comes a bus soon,
destined for that magic place
it will take you to.


At the terminus
some people say 'this is it'
and lay their bags down.

Some run stressed around
so desperate in their minds
looking for a sign.

But maybe there's more
to this journey than conceived
It takes us nowhere.

To know the way

In your heart
you always know your way.
Listen to it.

En väg

Det finns ingen väg
som är mer fel,
eller mer rätt,
än någon annan.
Det finns bara en väg.
Den vi alla vandrar.

Hem igen

Kroppen låg helt stilla
och njöt av dansen
som själen dansade.

Jag börjar få kontakt
med mig själv igen.
Det får mig
att känna mig aldrig så levande.

Tricket är att
älska allt
och älska med allt.

Tack för att
jag får hitta hem igen.

Vägval

enighet
om vilken väg
vi skall välja
en tvär sväng
för att vandra vidare
tillsammans
på varsin sida om vägen

På väg

så välbekant är vägen
vägen jag vandrar
vägen rakt ut i det okända

hur kommer jag dit
om jag inte hittar hit

jag får låta vägen vandra mig

Den långa korta vägen hem

Jag inser ju nu att jag har varit på väg härigenom hela tiden, men hade du frågat mig så sent som för någon vecka sedan, hade jag ingen aning.

Vad är jag då på väg igenom?

Ja, det låter sig ju egentligen inte beskrivas i ord. Så varför ens försöka? Min älskade Louise som vet ungefär vad jag upplever blir väldigt irriterad när jag envisas med att försöka beskriva och diskutera det. Det är ju mitt gamla analytiska logiska resonerande jag som går igång. Men min utlösande insikt är ju att jag är något jag klarar mig väldigt bra utan. Den befrielse som följer på den upplevelsen är storartad.

Någonstans tappar man bort sin sanna natur, för att leva i denna villovärld. Men hela tiden är det något gäckande över världen. Något som vinkar om att allt inte är precis som det verkar. Åtminstone sedan jag i tolv-trettonårsåldern läste Den oändliga historien av Michael Ende (jag ska läsa om den någon gång), och förmodligen ännu tidigare, har jag någonstans letat efter lösningen på detta mysterium. Jag upplevde det då som att boken förändrade mig, men egentligen började nog denna process tidigare ändå. Den ledde mig vidare till en ständig fascination för logik, rekursion, självreferens, Zen. Zen begrep jag mig egentligen aldrig på, även om min magkänsla alltid sade mig att det här döljer sig något viktigt. När man följer den logiska vägen till dess slut, så kollapsar alltsammans i ett underbart varande.

Det känns som en lång väg med många kringelkrokar för att komma hit, men å andra sidan så otroligt kort. Jag hade lika gärna måst vänta tills jag dog med att släppa jaget och hitta hem.