Gud är stor

Det är en fascinerande lek, intellektets fåfänga försök att fånga det ogripbara. Det kan försöka, det kan inbilla sig att det är fullt möjligt, ja det kan till och med inbilla sig att det redan har uppnått det. Men för att "lyckas" med detta måste det förminska det som är evigheten själv till en representation av denna, och därmed går själva essensen av evigheten förlorad.

Vi kan inte förstå Gud
av den enkla anledningen
att Gud är större än förståndet.

Att förstå kärleken

Ett slags djup förståelse
för min del i miraklet.
En förståelse utan förstånd.
En närvaro.
Jag kan uppskatta
allt det som finns omkring mig, i mig.
Ingen förändring behövs
utöver den som hela tiden sker,
ibland på de mest fascinerande sätt.
Jag kan se det fåfänga
och jag kan älska det jag ser.
Och det är kärleken till kärleken jag ser.

Ovilja att sova

Dags för nattens vila.
Rofyllda timmar av välgörande sömn.
Sömnen tar det liv som är idag
och ger (kanske) ett nytt imorgon,
men det är aldrig detsamma.
Ibland håller jag krampaktigt kvar
vid det liv jag har idag,
utan att inse vidden
av det fåfänga.

Den yttersta fåfängan

Du försöker vara någonting,
men du vet inte vem du är.
Varje gång du tror att du funnit dig själv,
finner du att det är någonting som inte stämmer.
Du är ingenting så litet som någonting.
Du är oändlig kärlek,
och så kämpar du
med att försöka vara någonting.