Död åt relationen!

Så kom vi då till vägs ände.
Relationen får dö,
men för dig och mig
finns inget slut.
Kvar finns
här och nu
ett relaterande
fritt från föreställningar
om var gränsen går,
om vilka villkor som gäller,
om vad som komma skall,
om vart vi når.
Och jag älskar det.
Det är som om dammluckorna öppnas
och min kärlek till dig
äntligen åter får forsa fram
utan motstånd
och precis hur den vill.
Det är så jag älskar dig,
och jag älskar dig så!

Död åt relationen!
Länge leve relaterandet,
i kärleken,
i evigheten.

Den sista utposten

Jag når den sista utposten
strax innan lunch.
Det är precis som om den ingick
i den väv av normaliteter
som tycks utgöra mitt liv.
Så bedrägligt.
Den sista utposten
är det närmaste jag kan komma
en gräns för tillvaron.
Där oändligheten börjar.
Ja, ni hör ju hur det låter,
men ändå är det så.
Ibland står jag där och vacklar
innan jag endera,
kanske något förskrämt,
kliver åter in i livet jag lever,
eller faller jag in i den rymd
ur vilket allting uppstår.
Hur det kan vara så skrämmande
att varje fiber i min kropp
tycks samverka för att hindra mig?
Och vad ska motståndet göra
om inte motstånd?
Vid den sista utposten
upphör kompassen visa rätt
eftersom där inte längre finns något rätt.
Kartan blir oanvändbar eftersom ingen
ens har lyckats placera
den sista utposten
på den.
Det finns gott om pilar
som skall leda dit,
men sammantaget
verkar allt mycket mycket förvirrat.
Plötsligt står jag bara där och väger
strax innan lunch,
innan jag faller.

Gud är stor

Det är en fascinerande lek, intellektets fåfänga försök att fånga det ogripbara. Det kan försöka, det kan inbilla sig att det är fullt möjligt, ja det kan till och med inbilla sig att det redan har uppnått det. Men för att "lyckas" med detta måste det förminska det som är evigheten själv till en representation av denna, och därmed går själva essensen av evigheten förlorad.

Vi kan inte förstå Gud
av den enkla anledningen
att Gud är större än förståndet.

Tillsammans för alltid

Jag är med dig
när jag är med dig.
Kan vi ta vara på det
utan att skapa
en historia om
hur det har varit,
hur det borde vara,
hur det kommer att bli?
Utan att sätta
en etikett på
det som har varit,
det som är nu,
det som kommer imorgon?
Kan vi leva
här och nu?
Det enda sättet
att vara tillsammans
för alltid.

Liten differens

Skillnaden mellan evigheten och ett ögonblick
är aldrig större än en tanke.

Evigt liv

Livet i mig
är större än jag själv.
Detta liv är evigt.

I as in infinite

I am truly infinite
there is no beginning
there is no end
it is not even I
I am nothing

Storm i ett vattenglas

det vi kallar livet
är blott en storm i ett vattenglas
en krusning på ytan
av en gigantisk ocean

dyk med mig ner i djupet
och finn det eviga livet
det oförstörbara
finn dig själv