Bordlagd

långsamt skrider jag till verket
faller fritt på låtsas
väger nästa steg
varsamt

i själva verket
har jag bordlagt mitt liv
tills nu

Ett missat tillfälle

"Får jag be om största möjliga tyssstnad."
Publiken håller andan. Knäpptyst.
Så en rossling från någon i publiken.
Tystnad åter.
Någon skruvar rastlöst på sig.
"Ska det aldrig bli något snart?"
Så, innan jag vet ordet av, är det över.
Publiken framför åter sin kacklande symfoni.
Ett reservnummer trollas fram.
Det magiska ögonblicket då allt kunde hända är som bortblåst.
Öppningen har slutits igen.

Cirkusdirektören söker trösta mig efteråt
där jag sitter och jämrar mig
i min vagn med flaskan inom räckhåll på bordet.
"Det gör inget" säger han,
men jag vet att han är besviken.
Han är jag.

Mötet med draken uppskjutet (igen)

när det är dags
skall jag rakryggat
kliva ner i drakhålan
och döda eller dödas
såsom är mitt öde

jag skall bara...

Utan tvekan

Att leva livet utan tvekan,
är utan tvekan att leva livet.