Free not to be

We are free not to be.
Freedom is not a choice.
It's our inherent nature.
We just choose to forget it.

Free the will

When your will to be free
is the only prison left,
what will you do?
Can you set that will free?
You will never be free,
but can you let it be?
Can you be the free will?

Relationsanarki

På filosofias andra blogg stöter jag för första gången på begreppet relationsanarki. Jag har tänkt på detta ett tag, men inte haft något namn på det förrän nu.

Jag tror en relation frodas som bäst i ett tillåtande klimat. Vad ska vi med regler och normer till, om det som skall hållas inspärrat av naturen tynar bort och dör då det hålls instängt? Jag tror på relationer som överlever av egen kraft, utan hjälp av konstgjord andning i form av föreställningar och villkor som definierar relationen. Kanske låter det utopiskt (eller bara skrämmande), men jag tror inte det är omöjligt.

På gränsen

Om jag drar en gräns
för vad jag kan tillåta mig,
så är det för att jag försöker kontrollera mig själv.
I det kan jag aldrig vara fri.

Det hjälper inte att flytta gränsen
om jag vill vara fri.
Gränsen måste suddas ut.

Varje gräns jag drar upp för mig själv
är en begränsning i den kärlek
jag kan känna för mig själv,
men begränsad kärlek
är inte kärlek.

Så länge gränsen finns där
kommer jag att leva på den,
och förgäves försöka nå
det i mig som inte får älskas.

Bordlagd

långsamt skrider jag till verket
faller fritt på låtsas
väger nästa steg
varsamt

i själva verket
har jag bordlagt mitt liv
tills nu

Äntligen

En dryg timme kvar nu bara, sedan återfår jag äntligen min behörighet att köra bil på rikets vägar. Frågan är nu om jag ska gå och lägga mig nu, eller om jag ska ta mig en tur vid midnatt bara för att snarast möjligt känna känslan av att återigen bli vuxen nog att få köra bil. Fast har jag kunnat vänta i tre månader, kan jag nog vänta in ett bra tillfälle att köra någonstans nu också.

Tack alla som har erbjudit mig hjälp och alla som skjutsat mig hit och dit under den här tiden! Speciellt vill jag tacka Louise.

Mina hullingar

Mina hullingar
sitter djupt i ditt kött.
Du vrider dig i smärta
när jag försöker dra dem ur dig,
befria mig,
befria dig.
Om jag drar dem ur dig
för hastigt
kommer du att dö
säger du,
men det som skrämmer dig mest
är att jag skall borra mina hullingar
i någon annan
och du skall lämnas ensam kvar
med dina blödande sår
igen.

Ready to stay

If I'm ready to give it up,
then I might as well stay.

Leaving is not gonna change anything.
Being
where I am
changes everything.

No need to act
is the key.
The key to all action.
Free action.

Just let it happen.
Let it be free.

Let myself see
how free I really am.
That freedom
is all there really is.

Hjärtat är min lag

Från och med nu
gäller hjärtats lag
för varje steg jag tar.

Troligtvis och tyvärr
är jag en förbrytare från första stund
och mitt straff
att fortsätta hållas bojad
i dessa dunkla hålor
med nyckeln till frihet
retsamt stucken i min hand,

eller finner jag äntligen
modet att växa
till dess ingen håla längre finns
som kan hålla mig fången.

Gränsvärdet för frihet

En man med rolig hatt
kan också vara
en hatt med rolig man.

Är din uppmärksamhet
riktad eller fri?

Hur fri kan den vara
innan säkerhetssystemet i dig
slår larm?

Karriärdrag

Det som håller mig kvar vid min karriär
är främst osäkerhet och trygghetsbehov.

Jag kan göra vad jag vill.
Vad gör jag av den friheten?

Ibland kan det mest lyckade karriärdraget vara
att helt ge upp sin karriär.

Fångad

genom att avsäga mig all makt
genom att ge bort allt jag har
genom att utlämna mig själv
utan några löften
kan jag bli fri

så länge jag klamrar mig fast
är jag fångad
i mina drömmar

Ett tomt budskap

Budskapet är
att det finns inget budskap.

Inget att förlora.
Inget att vinna.

Du är fri.

Stuck in freedom

I'm stuck.
I know I'm stuck.
I know there's nothing I can do about my stuckness.
Nothing whatsoever.

What a blessing!
I'm free.

Fritt fall II

Jag var på Gröna Lund i Stockholm i torsdags kväll tillsammans med andra mer eller mindre nyanställda på firman jag numera är anställd på. Efter den obligatoriska femkampen återstod att nyttja de två åkbiljetterna som ingick i femkampshäftet. Fritt fall kom på tal och jag hängde gärna på. Jag hade aldrig åkt denna omtalade attraktion förut. Sist jag var på Grönan och åkte karuseller, också då i samband med en femkamp, var Fritt fall ganska ny. Kön var då mycket lång, så det var den gången ett lätt beslut att nöja sig med att bara stå nedanför och med skräckblandad förtjusning se de åkande komma neddimpande från skyn. Denna kväll var det ingen kö utan bara att slå sig ned, spänna fast sig och invänta upplösningen.

Förut drabbades jag ganska lätt av lite svindel bara jag kom upp några meter i luften. Höjdskräcken har dock gett med sig den senaste tiden. För några veckor sedan när jag staplade halmbalar i ladan, noterade jag att jag kunde balansera på en balk några meter ovan mark utan känna någon panik.

Vi tuffade nu långsamt upp 80 meter upp i luften varvid vagnen stannade till. Jag satt där och dinglade med benen ut i Stockholmsluften utan någon egentlig svindelkänsla och undrade lite hur det skulle kännas härnäst. Så hördes ljudet av sprintar som lossas och vi föll. Det var verkligen en hisnande det-här-går-ju-inte-att-överleva-känsla som snabbt spred sig i kroppen. Blott tre sekunder senare påbörjades emellertid den kraftiga inbromsningen och en jo-vänta-jag-överlever-nog-det-här-också-känsla spred sig lika snabbt i kroppen. Sedan var det hela över. En artificiell nära-döden-upplevelse och ändå var det liksom inte mer med det.

Frihet

ingenting att stå på
inget att luta sig emot
intet att ta spjärn från
inget att dra sig mot

Fritt fall

kastar mig handlöst
från det höga husets tak
plötsligt flyger jag

Självupplösning

utplåna dig själv
upplösningen ger frihet
att vara dig själv