Källan till allt beroende

Allt beroende bottnar i bristande kontakt med självet.
Bristande kontakt med självet yttrar sig som bristande kontakt med andra.
Beroendet fungerar (inte så bra) som substitut för denna bristande kontakt.

Notering till mig själv: När sug uppstår, ta kontakt med mig själv.

Mina hullingar

Mina hullingar
sitter djupt i ditt kött.
Du vrider dig i smärta
när jag försöker dra dem ur dig,
befria mig,
befria dig.
Om jag drar dem ur dig
för hastigt
kommer du att dö
säger du,
men det som skrämmer dig mest
är att jag skall borra mina hullingar
i någon annan
och du skall lämnas ensam kvar
med dina blödande sår
igen.

En Gudsknarkare

Gud är högst beroendeframkallande.

Antagligen är det det enda beroende som är alltigenom nyttigt. Så det är väl bara att tacka och ta emot om man fastnar i det. När mitt system en gång har smakat sötman av vad man skulle kunna kalla för närkontakt med Gud, vill det ha mer, och var gång det får det vill det ha ännu mer.

Fast Gud låter rätt torftigt. Känslan är obeskrivlig. Att känna livet flöda genom mig. Att känna mig helt igenom levande. Att känna att jag är livet självt. Att jag är kärlek.

Hur skulle man kunna stå emot?

Jag är en Gudsknarkare.