Svartsjukan tog en vän ifrån mig idag

Idag sade en kär vän upp kontakten med mig. Inte för att vi haft så mycket kontakt senaste tiden. För några månader sedan, i höstas, var det annorlunda. Då kunde vi ha passionerade möten, långa samtal som lodade ner i känslodjupen. Vi var vänner, jag var förälskad i henne och hon gillade verkligen att vara med mig. Mina möten med henne skapade en stark turbulens i min dåvarande mer stadiga relation. Delvis konstruktiv, men också väldigt destruktiv. Svartsjuka. Jag valde att inte ge efter för den. Att inte vika från det jag inom mig visste att jag måste göra. Att inte ännu en gång svika det i mig som jag vet är sant. Trots att mina val djupt sårade kvinnan i mitt liv. Det var ingen lätt väg att vandra, men det var den enda vägen för mig.
Idag är jag och kvinnan som jag i nära två decennier haft en stadig samborelation med vänner och vi bor fortfarande under samma tak, men vår kärleksrelation är avslutad. Hon ville inte behöva vara med om en liknande resa igen. Och jag förstår henne. Jag kan inte ge henne några garantier. Överhuvudtaget. Det var en smärtsam process, men nu har vi hittat vad som kanske är en vänskap som kan vara livet ut.
Min vän från i höstas har träffat en man som hon förälskat sig i och vår kontakt blev därmed sporadisk och mest bestående av glada tillrop på Facebook. Dessvärre är hennes nya vän väldigt svartsjuk och hon orkade till slut inte med diskussioner och att behöva förklara sig om jag hade lajkat någon av hennes statusuppdateringar eller ännu värre skrivit någon (oskyldig) kommentar. Så idag skickade hon ett meddelande om detta och förklarade att hon måste säga upp kontakten med mig och ta bort mig som vän på Facebook. Det gjorde ont.

Källan till allt beroende

Allt beroende bottnar i bristande kontakt med självet.
Bristande kontakt med självet yttrar sig som bristande kontakt med andra.
Beroendet fungerar (inte så bra) som substitut för denna bristande kontakt.

Notering till mig själv: När sug uppstår, ta kontakt med mig själv.

Looking into your eyes

Connecting.
Who are You?
Who is this before me?
You are the One,
the same,
I've been running away from
most of my life.
And now You are here.
Everywhere.
Then I surprise myself
by doing the effort
of separating again.
But this time
I notice.

En snigel

Jag gillar sniglar. Denna vackra vinbärssnäcka välkomnade oss när vi kom hem idag.
Jag kan vara lite som en snigel ibland. Det går (vad det verkar) långsamt och sävligt, men med god aptit på livet. När det hettar till gömmer jag mig ofta under mitt (vad det verkar) hårda skal, varpå det kan vara lite svårt att få verklig kontakt med mig. Om du däremot får kontakt kan jag mötas med en härlig känslighet och saftighet.

Också vad du vill

Jag vet inte vad du vill,
för jag vet inte vad jag vill.
Genom att känna mig själv,
och enbart genom att känna mig själv,
så kan jag känna andra.

Då vet jag ju vad jag vill.
Jag vill bara känna mig själv.
Då vet jag ju vad du vill.
Du vill också bara känna dig själv.
Så kan vi känna varandra.