Du är kärleken

(till Jivanna)

Du är min tillbakakallare av mig själv
när jag går vilse i dimman

Du är min inspiration och livsgnista
när jag somnat till

Du är mitt kärlekshav
när jag törstar i öknen

Du nöjer dig inte med något mindre än
Allt av mig,
och jag kräver Allt av dig

Du är känsligare än det sköraste glas
och rädslan som bor i dig är stor ibland

Ändå, väljer du
att leva ditt liv med mig

Och det gör dig
till den modigaste av gudinnor

Och det gör mig
till den lyckligaste av män

Och det gör oss
till den vackraste manifestation av kärlek
som jag vet

Våga!

Vad du än är rädd för.
Det enda du har att förlora
är din förvirring.

Hjärtat är min lag

Från och med nu
gäller hjärtats lag
för varje steg jag tar.

Troligtvis och tyvärr
är jag en förbrytare från första stund
och mitt straff
att fortsätta hållas bojad
i dessa dunkla hålor
med nyckeln till frihet
retsamt stucken i min hand,

eller finner jag äntligen
modet att växa
till dess ingen håla längre finns
som kan hålla mig fången.

Våga börja om

Att våga se mig själv
med alla mina brister.
Utan dem
vore jag inte fullkomlig.

Att våga visa upp
sidorna jag brukat gömma
i rädsla
att inte möta acceptans.

Att våga vara den jag är
oavsett reaktionen,
men utan
att skydda mig från den.

Och om jag inte vågar,
så ger jag inte upp
för den skull,
utan börjar om från början.

Tack för smärtan

smärtan jag känner
när jag förlorar en bit av dig
håller mig levande
och för det tackar jag dig

för varje bit som går förlorad
blir jag mer hel inom mig
ge mig nu bara det mod som krävs
för att hela dig

Din fälla

det krävs mycket mod
att lägga sig själv på bål
skrämmande hetta

ge dig åt elden
låta elden bränna bort
utanpåverket
allt det som ändå inte är du

om modet tryter
får du gillra en fälla
åt dig själv
i dig själv

du är din egen fälla