Mina föräldrar kommer aldrig att dö på riktigt

Mina föräldrar är ännu i livet
och jag känner tacksamhet.
Det är inte längre
någon självklarhet.

Samtidigt bär jag dem
livs levande
i mitt hjärta
och det här är en odödlig plats,
en plats där kärleken allena råder.

Det är här de alltid funnits för mig.
Det är här de alltid kommer att finnas.
Det liv som dör har egentligen
aldrig varit någon annanstans än här
i mitt odödliga hjärta.
Det är här allt finns på riktigt.

Mina föräldrar kommer en dag att dö
och jag känner tacksamhet
att bära i mitt hjärta
en sådan självklarhet.

Love will be the end of me

my heart is bursting with love
knowing nowhere but everywhere to go
the blood keeps pouring out of it
and I realize
this will be the end of me

more than likely
I'm already dead
recapturing my life
just to see
it was never mine

still
I get to magically experience
this moment
forever
and
knowing it is my last
I savour it

so much pain and beauty
too much
far too much
and just enough

love will be the end of me

Återfödelse igen

Med viss smärta
återföds jag
nu igen

Jag får se solen
och vandra på jorden
innan jag återvänder hem igen

Tankar far genom mig
som kosmisk strålning
från ursprungskällan
Så förvanskade
av mina begränsingar
Ändå kan de säga mig
vilken färg
mörkret har

Utanför spegeln
vilar tomheten
outtröttligt

Varje möte
bär med sig
ett löfte
om död och åter död

Jorden skall brinna
Solen skall slockna
Inte ens stjärnstoftet består
Allt på en gång
överallt

Now is where I go to die

It’s not a place
it is the space
that nothing can survive
It is a place of death and darkness,
also life and light
Now all of it merges
into the emptiness from where it came

Nothing can hide now
Now can be no lies
It is the end of me
and it’s the end of you
and the end of our relation
It was just a vivid dream

Sooner or later,
I’d say Now,
we’re all gonna die
It may take us ages
It don’t matter for how long
For time’s just one of all concepts
in the Now it’s gone
It has gone to die

Even the great liberation
that lies within
the death of all the things
that ever meant something
Even that will die
and doesn’t mean a thing

Experience doesn't kill you

A horrible experience is still just an experience.
Experiences don't kill you. 
It's what you believe about them that do.

Kill the Lie (before it kills You)

The Lie kills You.
Never Truth.
Truth kills the Lie.

Dead or alive

In the only place where we actually met the ones who died, they are still present for us to meet.

Allting dör i komfortzonen

Den enda sanningen finns i ditt hjärta, aldrig i en bok, aldrig i orden från en lärare, och aldrig aldrig i ett blogginlägg.

Vad vill sanningen av dig i dag? Vill den att du ska följa trygghetens, det vill säga rädslans väg? Eller vill den att du ska prova något annat nu? Hur ska du kunna veta om du inte lyssnar? Kanske vill den att du äntligen ska få drunkna i ditt elände idag? Vågar du låta dig göra det?

Det finns inget liv i komfortzonen. Allting dör i den.

Vågar du lämna den? Vågar du leva? Vågar du dö?

Vuxen

Byråkratisera kärleken,
formalisera fantasin,
rationalisera leken,
planera spontaniteten,
år efter år.

När allt känns för djävligt,
analysera tankarna,
medicinera symptomen
och uppehåll livet
så länge det går.

Ragnarök

Vad är det som händer?
Marken rämnar under fötterna
och det är svårt att hålla balansen.
Så jag ramlar.
Slår mig lite.
Reser på mig.
Ramlar igen.
Och så håller det på.

I detta kaos
vill du veta
vad jag tror om framtiden.
Du säger det är viktigt
för dina planer.
Vilka jävla planer?
Är det dem som vi ska stå på,
så att vi inte förlorar fotfästet,
när jorden går under?
Antingen störtar du med mig,
eller så får du väl stå kvar och planera.
Hur som helst
kommer vi alla att dö,
även uret på väggen.

Nu är det hög tid att vakna.

The choice

Life requires everything of me.
I will abide
or I will be dead.
That's my choice to make.
Every moment.
What will it be?
life curiously wants to know.

Reinkarnerad lejonmat

Jag kastas åt lejonen
för att slitas i stycken
som noga sorteras
i olika kategorier:
sopor, ätbart, delikatesser.
Allting går emellertid ner
till slut.
Jag har helt omsatts,
och äntligen kommit till nytta.
Så går det någonstans upp för mig,
att jag är kvar,
allting är kvar,
allting är oförändrat.
Det är helt galet
och det har det alltid varit.

Vad finns att lita på?

Allt i den här världen kommer att dö.
På det kan vi lita.
Om du inte kan lita på mig,
vad betyder det?
Att du inte litar på att jag skall
göra det,
vara den,
du förväntar dig?
eller att du litar på att jag skall
göra det,
vara den,
du förväntar dig?
eller litar du alls inte
på dina förväntningar?
Dessa förväntningar skall också dö.
Tills dess har vi
att lära oss älska dem.

Peregrin Took är död

Vår seglivade dvärgpapegoja Pippin har kastat in handduken.
Han överlevde två tidigare fruar, men lämnar nu sin tredje fru, Merry, efter sig.
Merry är en väderbiten järnlady med mycket energi.
Nu sitter hon med sin döda vän och verkar chockad.
Frågan är nu hur vi ska lyckas ge henne den stimulans hon behöver.
Till att börja med får vi försöka ge henne lite lugn och ro.

Vår dagliga död giv oss idag

Sex till åtta skivor
om dagen av dig
och ingenting
fattas längre mig.
Du är det bästa
sedan skivat bröd.
Jag följer med dig
och du blir min ljuva död.

En rädsla som dödar

Vad håller mig tillbaka
annat än min rädsla?
Du säger: "var förnuftig nu",
men det är just det
att mitt förnuft
inte är pålitligt
eller ens förnuftigt.
Det klamrar sig fast
vid rädslan
och rädslan vid förnuftet,
rädslan för förändring,
rädslan för att det en dag
är dags att dö,
och det kväver mig sakta till döds.

Död tillsvidare

Alla dessa människor,
alla miljöer,
allt som omger mig.
Allt speglar det mitt inre.
Först när jag kan älska allt omkring mig,
först då kan jag älska mig själv.
Först när jag kan älska mig själv,
först då kan jag alls älska.
Först när jag kan älska,
först då kan jag leva.
Tills dess är jag död.

Ett sista farväl

Var på begravning idag. Vår grannfru dog när vi var i Indien. Cancern som följt henne ett tag blev för svår och kroppen för svag. Vi hälsade på henne och hennes familj alldeles innan vi åkte på vår resa. Det var då uppenbart ingen självklarhet att vi någonsin skulle få träffa henne igen. Ändå hade hon då en inre styrka som imponerade, fast den har hon kanske egentligen alltid burit med sig. Jag är glad att vi fick tillfälle att träffas innan det var försent.
Begravningen var fin. Jag gråter väldigt sällan, men idag rann tårarna.

Fritt fall II

Jag var på Gröna Lund i Stockholm i torsdags kväll tillsammans med andra mer eller mindre nyanställda på firman jag numera är anställd på. Efter den obligatoriska femkampen återstod att nyttja de två åkbiljetterna som ingick i femkampshäftet. Fritt fall kom på tal och jag hängde gärna på. Jag hade aldrig åkt denna omtalade attraktion förut. Sist jag var på Grönan och åkte karuseller, också då i samband med en femkamp, var Fritt fall ganska ny. Kön var då mycket lång, så det var den gången ett lätt beslut att nöja sig med att bara stå nedanför och med skräckblandad förtjusning se de åkande komma neddimpande från skyn. Denna kväll var det ingen kö utan bara att slå sig ned, spänna fast sig och invänta upplösningen.

Förut drabbades jag ganska lätt av lite svindel bara jag kom upp några meter i luften. Höjdskräcken har dock gett med sig den senaste tiden. För några veckor sedan när jag staplade halmbalar i ladan, noterade jag att jag kunde balansera på en balk några meter ovan mark utan känna någon panik.

Vi tuffade nu långsamt upp 80 meter upp i luften varvid vagnen stannade till. Jag satt där och dinglade med benen ut i Stockholmsluften utan någon egentlig svindelkänsla och undrade lite hur det skulle kännas härnäst. Så hördes ljudet av sprintar som lossas och vi föll. Det var verkligen en hisnande det-här-går-ju-inte-att-överleva-känsla som snabbt spred sig i kroppen. Blott tre sekunder senare påbörjades emellertid den kraftiga inbromsningen och en jo-vänta-jag-överlever-nog-det-här-också-känsla spred sig lika snabbt i kroppen. Sedan var det hela över. En artificiell nära-döden-upplevelse och ändå var det liksom inte mer med det.