Imorgon tänker jag packa med mig familjen och åka på retreat med Florian & Julia i Stockholms skärgård. Jag har skrivit en packlista. Jag har gjort en resplan. Nu ska jag sova. Eller snart i alla fall. Nu är ju nu. Och ändå säger jag sådär. Nu ska jag ditten. Nu ska jag datten. Men det är aldrig nu det händer. Det är snarare som att jag säger så bara för att skjuta upp det lite till. Eller för att försöka täcka upp för min otillräcklighet att vara där jag inbillar mig att jag borde vara nu. Lägg av med det där, säger jag till mig själv. Men det var lättare att sluta röka. Att fimpa snacket och bara göra, just do it, är visst inte så lätt. Ingenting är ändå lättare. Men att ödsla tid och energi på att tänka på det verkar lite puckat. Jag är ett pucko. Ett pucko med en plan.
2010-07-30
2009-04-27
2009-02-24
Ragnarök
Vad är det som händer?
Marken rämnar under fötterna
och det är svårt att hålla balansen.
Så jag ramlar.
Slår mig lite.
Reser på mig.
Ramlar igen.
Och så håller det på.
I detta kaos
vill du veta
vad jag tror om framtiden.
Du säger det är viktigt
för dina planer.
Vilka jävla planer?
Är det dem som vi ska stå på,
så att vi inte förlorar fotfästet,
när jorden går under?
Antingen störtar du med mig,
eller så får du väl stå kvar och planera.
Hur som helst
kommer vi alla att dö,
även uret på väggen.
Nu är det hög tid att vakna.
2008-09-09
Ingen plan
Jag har ingen plan
med vad jag gör,
och har jag en plan
är den ändå redan passé.
Att veta vad man vill
är inte att känna en plan,
utan att känna vem man är.
Att känna det
och våga lita på det
även när man tvivlar.
Kan jag ärligt säga
att jag vet,
eller är jag alltför upptagen
med att tvivla?
2007-11-19
Plans for now
Making plans
is not about predicting the future.
That is impossible.
It is about finding the direction
for the next step.
The trouble starts
when you begin to believe
your plans to be more than that.
Sooner or later
reality will prove you wrong.
