Jag har en plan

Imorgon tänker jag packa med mig familjen och åka på retreat med Florian & Julia i Stockholms skärgård. Jag har skrivit en packlista. Jag har gjort en resplan. Nu ska jag sova. Eller snart i alla fall. Nu är ju nu. Och ändå säger jag sådär. Nu ska jag ditten. Nu ska jag datten. Men det är aldrig nu det händer. Det är snarare som att jag säger så bara för att skjuta upp det lite till. Eller för att försöka täcka upp för min otillräcklighet att vara där jag inbillar mig att jag borde vara nu. Lägg av med det där, säger jag till mig själv. Men det var lättare att sluta röka. Att fimpa snacket och bara göra, just do it, är visst inte så lätt. Ingenting är ändå lättare. Men att ödsla tid och energi på att tänka på det verkar lite puckat. Jag är ett pucko. Ett pucko med en plan.

Florian & Julia på besök

Florian och Julia är i stan från och med nyss och i dagarna tre. Sedan åker de vidare till No Mind festivalen på Ängsbacka.
Om du är nyfiken och finns i Stockholmskrokarna kan jag varmt rekommendera ett möte. De håller satsang på Stockholm One tisdag, onsdag och torsdag kväll. Kl 19-21 (eller var det 19:30-21:30?).

Tid att chilla

Jag har jobbat som en tok fram till igår. Då plötsligt insåg jag att jag kommit till botten på den oändliga måste-hinnas-med-innan-jag-kan-gå-på-semester-högen.

Det är lite lustigt det där med måsten. De finns ju inte på riktigt, men ändå är de så verkliga ibland. Som det här med mitt jobb. För någon dryg månad sedan var jag efter en period av stiltje på jobbet, så less på jobbet att jag kände mig beredd att säga upp mig vilken stund som helst. Jag berättade för min chef hur jag kände och ja sedan kände jag mig lite lättare och tuffade vidare. Plötsligt får jag sedan ett uppdrag som jag grovt underskattar hur lång tid det kommer ta för mig att slutföra. Ju närmre min planerade semester kommer desto mer uppenbart blir det att det har gått över styr. Jag finner mig jobbandes från tidiga mornar till mitt i natten. Som om det gällde livet. Nyss var jag beredd att ge upp jobbet på vinst och förlust och i nästa stund kämpar jag för att prestera ett resultat som jag ska kunna känna mig nöjd med. Det går liksom inte riktigt ihop. Det är något mönster av plikttrogenhet i mig som kickar in och vips har jag inga problem med att åsidosätta såväl alla runt omkring mig som mig själv, bara jag fullgör den plikt som jag råkat fokusera på. Vart tog balansen vägen?

Nåväl botten på högen är nådd och nu blir det tid att chilla. Ikväll blev det satsang med Florian i Stockholm och imorgon bär det av till No Mind festivalen i Värmland. Nu börjar sommaren på riktigt.

Varför händer allt samtidigt?

Hur kommer det sig att allt händer på samma gång.
I månadsskiftet juni-juli är det väl mycket på en gång.

Florian Tathagata kommer till Stockholm 26 juni-6 juli (varav 30 juni-6 juli är summer camp i skärgården).
Peace & Love festivalen i Borlänge 26-28 juni.
No Mind Festival i Ängsbacka 4-11 juli.

Det var alldeles för länge sedan jag var på musikfestival och Peace & Love bjuder på ett alldeles för bra utbud i år för att jag ska kunna motstå. Peace & Love kolliderar med Florians öppna Stockholmsmöten.
Florian kommer till Ängsbacka också, men då missar man summer camp på Idöborg som är ett allt-eller-inget-paket precis som Ängsbacka.
Jag har aldrig varit på No Mind Festival och var rätt sugen på att prova den i år, men det får nog bli någon slags kombination av Peace & Love och Florians summer camp istället.

[Uppdatering 2008-05-01] Tydligen blir Florians summer camp på Idöborg inställt, så det blir inte så svårt att välja i alla fall...

Världen ligger öppen

En dryg vecka har nu förflutit sedan jag kom hem från Tiruvannamalai i Indien. Där hjälpte jag Florian med inspelningar av ljud och bild och brände skivor åt de som ville ha framförallt från den 14 dagar långa retreaten. Han ser gärna att jag fortsätter med det. Det vill säga att jag turnerar med honom och Julia överallt och arbetar med att sköta ljud, inspelningar, skivbrännande, det tekniska kort och gott. Visst är det en lockande tanke att tjänstgöra på Florians satsanger runt om i världen. Dessa är trots allt väldigt givande. Lite väl givande kanske. Jag känner nämligen inte att jag behöver en så kraftig dos av satsang. Jag känner inte att jag behöver några satsanger alls just nu. Dessutom är det mycket slit för relativt lite pengar.

Min nuvarande arbetsgivare betalar mig bra med pengar för att göra något som jag åtminstone varit väldigt intresserad av. Nu har väl mitt intresse för IT-system klingat av en hel del. Frågan är vad jag vill göra härnäst. Kanske något helt annat. Jag vet inte riktigt ännu. Just nu verkar jag mest vilja sväva i den här ovissheten ett tag och känna mig fri att göra vilket val jag vill. Hela världen ligger öppen för mig.

Musik efterlyses

Florians satsanger brukar alltid avrundas med lite musik. Jag kommer vara ansvarig för ljudet under retreaten i Indien och jag är på jakt efter passande musik. Han har visserligen en Ipod full med låtar som jag kan använda, men jag hittar gärna nya uppslag. Musiken jag är ute efter skall helst vara av det lugnare slaget och om den inte är instrumentell, så skall texten vara "meningsfull" i sammanhanget och helst på engelska.

För att ge en vink om vad jag är ute efter listar jag några exempel jag gillar:
Steven Walters - Just this moment
Kirtana - Blessed Life
Jason Mraz - Life is wonderful
The Beatles - Let it be
Anna Ternheim - My secret
Madonna - Nothing fails

Nattliga frustrationer

Jag har haft några nätter med frustrationer som har hållit mig vaken. Natten till i måndags och natten till idag närmare bestämt. I måndags innebar det att jag var trött på jobbet i dubbel bemärkelse. Nu är jag också väldigt trött. Imorgon är jag dock ledig från jobbet, så då ska jag sova ut ordentligt.

Det är en hel del som håller på att falla på plats, så det vore ju konstigt om det skedde helt friktionsfritt.

You can get dragged through life kicking and screaming,
or you can walk in peace.

Jag fick lära mig ganska tidigt att man inte hade så mycket för det där med att sparka och skrika, men man måste väl pröva lite ibland.

Snart dags för en ny miniretreat med Florian & Julia. Denna gång utanför Reading i England. Det ska bli skönt, även om det blir en del jobb med ljud och bild också.

God natt!

Andalusien väntar

Jag har sovit sjukt lite den senaste veckan. Det har varit mycket att stå i med att bränna skivor från Florians alla satsanger den gångna veckan, förutom att sköta jobbet då.
De flesta skivorna är nu klara och åker i brevlådan imorgon bitti. Hoppas de som är kvar har lite tålamod.
Sedan bär det av till Nerja i Andalusien några dagar på konferens med jobbet. Jag måste åka hemifrån senast kl 4:45 imorgon bitti, så det blir visst knappt någon sömn i natt heller. Kanske kommer jag sova mig igenom hela konferensen. En skön tanke faktiskt.

Nu ska jag stupa i säng.

Med Florian på Idöborg

Min kära lärare Florian Tathagata kommer, som vanligt i sällskap med sin partner Julia, till Sverige och Stockholm igen i mitten av oktober. Det blir först två dagar med satsanger i Stockholm 9-10 oktober, sedan en miniretreat på fyra dagar 11-14 oktober ute på Idöborg alldeles intill Nämdö i Stockholms skärgård. Jag minns inte om jag någon gång satt min fot på Idöborg, men jag spenderade många barndomssomrar ute på mina farföräldrars sommarställe på Nämdö. Det var nu många år sedan, så det ska bli ett kärt återseende av den delen av skärgården.
Sverigebesöket avslutas så med att Julia håller en body workshop under dagen och sedan satsang med Florian och Julia på kvällen den 15 oktober i Stockholm innan de reser vidare till Amsterdam.

Annica Medici och Agneta Milde gör ett fint jobb med att arrangera Florians besök här.

Jag kan inte nog rekommendera ett möte med Florian och Julia. Satsangerna är öppna för vem som helst och kostar 140 kr.

Florian och Bernie på besök i Sverige

Min andlige lärare Florian Tathagata kommer till Stockholm den 3-7 juli. Detta kan vara ett gyllene tillfälle för dig i Stockholm med omnejd som vill möta dig själv. Florian är en mästare på att få människor att se in i sig själva och upptäcka sitt sanna jag.

Även den andlige lärare, Bernie Prior, som för snart ett år sedan frilade grunden till mitt uppvaknande kommer på turné till Sverige och Stockholm snart.

Nedräkning

Plötsligt är det vecka 17.
I torsdags gjorde jag sista dagen på mitt förra jobb. I fredags tjuvstartade jag nya jobbet. Nu har jag ledigt i två veckor.
På torsdag morgon lyfter planet mot Mallorca och en tiodagars silent retreat med Florian Tathagata. Har aldrig varit på någon retreat (vad ska man kalla det på svenska? reträtt?) tidigare, men det känns som att det blir precis vad jag behöver.
Sedan återstår väl att se om den Anton som kommer hem kan leva upp till de förväntningar som ställs på nya jobbet, eller om jag då kanske äntligen har insett att livet är för bra för att slösas bort på att sitta framför datorer hela dagarna. Vem vet? kanske jag gör en Hugo Berglund eller något.
Eller så inser jag att livet faktiskt inte kan slösas bort genom att göra eller inte göra något, utan bara genom att inte leva det liv man lever.