Mot slutstationen

Rullar hemåt i novembermörkret.
Tåget vibrerar
under mig,
omkring mig,
genom mig.
I huvudet snurrar tankarna
i en rostig trött gammal karusell.
Jag tar ingen vidare notis om dem.
Jag vibrerar vidare
och lyssnar till sången
som det arbetande tåget bjuder oss på.
Snart anländer vi slutstationen,
men innan dess är vi framme.

Nattliga frustrationer

Jag har haft några nätter med frustrationer som har hållit mig vaken. Natten till i måndags och natten till idag närmare bestämt. I måndags innebar det att jag var trött på jobbet i dubbel bemärkelse. Nu är jag också väldigt trött. Imorgon är jag dock ledig från jobbet, så då ska jag sova ut ordentligt.

Det är en hel del som håller på att falla på plats, så det vore ju konstigt om det skedde helt friktionsfritt.

You can get dragged through life kicking and screaming,
or you can walk in peace.

Jag fick lära mig ganska tidigt att man inte hade så mycket för det där med att sparka och skrika, men man måste väl pröva lite ibland.

Snart dags för en ny miniretreat med Florian & Julia. Denna gång utanför Reading i England. Det ska bli skönt, även om det blir en del jobb med ljud och bild också.

God natt!

Den sköna pesten uppsöker trött vandrare

trött men utan ro
nästa natt skall jag kanske
finna en plats att vila

bränner allt i min väg
bereder plats åt skön grönska
som aldrig förut skådats

tröttheten förpestar
även min sång
och jag ser
det finns skönhet
även i pesten