Jag har en plan

Imorgon tänker jag packa med mig familjen och åka på retreat med Florian & Julia i Stockholms skärgård. Jag har skrivit en packlista. Jag har gjort en resplan. Nu ska jag sova. Eller snart i alla fall. Nu är ju nu. Och ändå säger jag sådär. Nu ska jag ditten. Nu ska jag datten. Men det är aldrig nu det händer. Det är snarare som att jag säger så bara för att skjuta upp det lite till. Eller för att försöka täcka upp för min otillräcklighet att vara där jag inbillar mig att jag borde vara nu. Lägg av med det där, säger jag till mig själv. Men det var lättare att sluta röka. Att fimpa snacket och bara göra, just do it, är visst inte så lätt. Ingenting är ändå lättare. Men att ödsla tid och energi på att tänka på det verkar lite puckat. Jag är ett pucko. Ett pucko med en plan.

Människan är ärlig

Människan (liksom alla varelser) är alltid ärlig. Även när vi ljuger. Lika lite som andra djur kan vi egentligen ljuga. Vårt sinne, som ofta tror sig ha kontroll, kan inbilla sig att det kan presentera något annat än sanningen, i ord och i handling. Det kan det inte. Allt vi kan göra är att uttrycka sanningen på olika sätt. Alla är de ändå uttryck för sanningen. Orden är oviktiga. Handlingar är oviktiga. Allt som betyder något ligger därunder, fullt synligt för den som ser.

Vad vårt sinne däremot kan, är att tro på en lögn. Tro på en historia. Förväxla ord och handling med vad som är verkligt och sant. I synnerhet har vi en tendens att tro på vår egen historia. Om någon annans understödjer den egna, då tror vi på den också. Om någon annans historia kolliderar med vår egen, då blir det krig. Konflikten existerar bara i oss själva och den uppstår ur den förvirring som gör oss blinda för sanningen. I denna förvirring kan vi förstås indirekt låta oss luras av andra (och gärna då också lägga skuld på vår omgivning för vår egen förvirring.)

Människan är ärlig, och galen.

Ingen orsak

Att göra något för någon annans skull är självbedrägeri.
Att göra något för sin egen skull är detsamma.
Att göra något helt utan orsak är att leva i harmoni med vad som är.

Islossning

Det känns som
du sträcker dig
efter något.
Kanske borde även jag
sträcka ut min hand
och prova dess grepp.

Lossa kättingen
och se vad,
om,
som håller oss kvar.

Jag står ännu stilla,
paralyserad,
men isblocket
jag var infrusen i
har smält
och nu vet ingen
vad som händer.

Handlingstips

Handla direkt
när handligen kommer till dig,
men inte förrän då.

Lita alltid på dig själv,
men aldrig på dina tankar.