Fader och son

En diktande fader
till en uppdiktad son
till en diktande galning
som ingen förstår

I den förvirring
han lever sitt liv
en berättelse skapas
med ingenting i

Somliga säger
han är klok och vis,
men det är en sanning
som har sitt pris

Ty att se klart och ljust
ger ej garanti
för någonting önskat
att ha i sitt liv

Tvärtom han tvingas
att se allt det där
som han gör mot sig själv
när han inte är här

Så han diktar dikter
och hoppas så på
att kanske hans son
en dag ska förstå

Loppisgudinna

(till livs levande Sofia på 50-årsnartdagen)

du är levnadsglad
och djupsinnig ändå
du gillar bad
att mötas naket och så

du är fullständigt knäpp
och bland de vaknaste jag vet
även fullständigt klädd
är du bland de naknaste jag vet

när jag speglar mig i dig
älskar jag att älska mig själv
och att känna mig precis så förvirrad
som jag är
jag tror nog inte så mycket
om allt det jag ser
men jag delar det gärna med er

vissa tycker kanske du är knasig
det är förvisso sant, men också fel
utan dig skulle världen vara trasig
men du lappar och lagar den hel

spralliga tjej
och mogna kvinna
jag älskar dig
min loppisgudinna

Madly needed

What we need we've got.
What we've got we need.

Apparently we need
a whole lot of madness.

Utan broms

Däcken protesterar högljutt i de snäva kurvorna
när vår bil allt snabbare far den allt brantare vägen nedför berget.
Jag sitter vid ratten och trampar på gasen.
Hon sitter bredvid och skriker åt mig att bromsa.
Ju mer hon skriker desto mer gasar jag,
och jag tänker att någon gång måste hon ju märka det.
Till slut sitter jag själv och skriker och gestikulerar vilt åt henne
samtidigt som jag trycker gasen i botten,
Det börjar så likna en ganska god idé
att sakta ner, att bromsa lite.
Fast eftersom jag inte litade på mig själv,
såg jag till att sätta bromsarna ur spel innan vi åkte.
Det verkade säkrast så.
Jag hatar så att ha rätt.

Människan är ärlig

Människan (liksom alla varelser) är alltid ärlig. Även när vi ljuger. Lika lite som andra djur kan vi egentligen ljuga. Vårt sinne, som ofta tror sig ha kontroll, kan inbilla sig att det kan presentera något annat än sanningen, i ord och i handling. Det kan det inte. Allt vi kan göra är att uttrycka sanningen på olika sätt. Alla är de ändå uttryck för sanningen. Orden är oviktiga. Handlingar är oviktiga. Allt som betyder något ligger därunder, fullt synligt för den som ser.

Vad vårt sinne däremot kan, är att tro på en lögn. Tro på en historia. Förväxla ord och handling med vad som är verkligt och sant. I synnerhet har vi en tendens att tro på vår egen historia. Om någon annans understödjer den egna, då tror vi på den också. Om någon annans historia kolliderar med vår egen, då blir det krig. Konflikten existerar bara i oss själva och den uppstår ur den förvirring som gör oss blinda för sanningen. I denna förvirring kan vi förstås indirekt låta oss luras av andra (och gärna då också lägga skuld på vår omgivning för vår egen förvirring.)

Människan är ärlig, och galen.

Thoughts drive you crazy

Nothing
has the power to drive you crazy.
Nothing
except your own thoughts.

If you let the thoughts drive you,
that's where they will go.

Vågskum

Att kunna se igenom sina egna
allra förnuftigaste resonemang,
kräver en ödmjukhet och en öppenhet
och en sund skepticism
inför det egna förståndet.

Hur vet jag
att jag inte bara är galen?

En kontrollfråga:
Kommer det
från botten av oceanen som är mitt hjärta?
eller är det tankar och känslor
som rullar likt vågor på ytan?

Nästan varje gång är svaret detsamma:
Det är bara vågskum.

Förlorat förstånd

I samma ögonblick som vi börjar tro på vårt förstånd,
går vi förlorade i galenskaper.