Fader och son

En diktande fader
till en uppdiktad son
till en diktande galning
som ingen förstår

I den förvirring
han lever sitt liv
en berättelse skapas
med ingenting i

Somliga säger
han är klok och vis,
men det är en sanning
som har sitt pris

Ty att se klart och ljust
ger ej garanti
för någonting önskat
att ha i sitt liv

Tvärtom han tvingas
att se allt det där
som han gör mot sig själv
när han inte är här

Så han diktar dikter
och hoppas så på
att kanske hans son
en dag ska förstå

Bränner broar för historien

Vissa dagar tror jag så mycket på min egen historia att jag är villig att bränna varenda bro för att försvara den.
Till vilken nytta är en historia om man inte har någon att berätta den för? Någon att väva den vidare med? Någon att förtära den med?

I don't know you

Once I thought I knew you, you had become an absolute stranger to me.

The image of you that I kept in my mind was invalid the moment it was created. Yet I kept it and tried to live a life with it. You I forgot about. Except for som joyful moments when you managed to shine through, you were hidden behind that image. An image that somehow started to fabricate a life of it's own. Weaving a story that made it look alive. That made it plausible enough for me to let it pass as you. Although, all the time I really knew: I don't know you. I never have. I never will. And as soon as I stop pretending we can meet again. What's holding me?

Once you think you know someone, you've really lost that knowing.

How I got here

However did I get here?
I could tell you a story about it.
But it wouldn't be true.
The truth is I didn't.

Dealing with the story

what better way
to deal with the story
than not to?