The truth can not be known

The more I know
the further away from the Truth I get.
Knowing is believing.
Believing is seeing things
as they ought to be,
rather than letting them be seen
as they are.
Fortunately meanwhile
the Truth patiently awaits
right here, right now.

Spola det

Tag allt du vet
och spola ner det.
Du behöver det inte längre.
Vandra ut genom dörren
nollställd och befriad,
eller stå kvar här
ett tag till
och längta.

Gudsbevis

När jag var i tonåren tyckte jag och några av mina kompisar att vi var så smarta så smarta. Vi var naturvetare redan innan vi började på gymnasiet (även om vi valde teknisk linje.) Vi förstod allt vad vi behövde förstå, därom rådde det sällan några tvivel (och det var inte för att vi inte tyckte oss behöva förstå så mycket.) Till exempel förstod vi att alla inte hade alla hästarna hemma. Som troende kristna, hur kan de "veta" att Gud finns om det inte finns några bevis?

Finns det något bevis för att Gud existerar?
Vem skapade Gud?
Kan Gud skapa en sten så tung att han inte själv kan lyfta den?

Dessa frågor var ingenting jag grunnade på. De betydde ingenting för mig, eftersom Gud bara var ett abstrakt begrepp som saknade all verklighetsanknytning i min värld. För mig var det självklart att Gud var människans skapelse som ett resultat av hennes behov av att se mening i tillvaron. Däremot kunde dessa frågor med fördel användas att dänga i huvudet på någon troende kristen i förhoppningen att deras förvirrade värld nu väl ändå måste gå i kras om vederbörande faktiskt tänker igenom frågan (som om de aldrig hade gjort det förr.)

Det som kan förbrylla mig en aning nu är hur lite jag då ifrågasatta min egen "tro". Så till den grad att jag inte kunde se att det också var en tro. Istället utgick jag alltid från min egen övertygelse och där andra avvek stod det på något sätt klart att det var dem det var fel på. Åtminstone så länge de inte kunde leverera några riktiga knäckargument som kunde få hela min verklighetsuppfattning på fall (vilket till slut tack och lov ändå hände.) Fungerar jag fortfarande så? Delvis är det nog så. Den främsta skillnaden är nog att jag också har börjat ifrågasätta mig själv. Något jag verkligen kan rekommendera för den som inte har provat.

För den som är orienterad åt det tänkande hållet, och som inte drar sig för att utmana sina tankekonstruktioner, kan det vara ytterst värdefullt med några knäckfrågor att verkligen begrunda.

När skapades tiden?
När började vi tro på tiden?
När skapade vi tiden?
(Kanske måste man inte vara en kreationistisk stolle för att kunna tro att universum skapades för några få tusen år sedan...)
Kan det vara så att det är meningslöst att tala om en ålder på universum?
Kan det vara så att tid bara är en tanke?

Visst kan Gud skapa en sten så tung att han inte själv kan lyfta den. Det är ju det vi gör hela tiden.

Att vara den man inte vet att man är

Att vara den man är
kan förefalla enkelt,
men om man inte vet vem man är,
är det inte så självklart.
Ändå är det en förutsättning
att inte veta.

Are you a true believer?

The mind believes.
The heart knows.

The mind may believe it knows.
The heart simply knows it knows.

It's just the nature of the mind
as it is the nature of the heart,

but is your true nature
to believe in the mind?

Att tjäna Gud kräver ingen kunskap

All förståelse,
all kunskap,
finns redan på sin plats.
Den är bara inte
upptäckt ännu.

Det finns inget jag kan säga
som kan tillföra
något som helst värde.
Ord saknar makt.
Det som ligger under orden
kan dock vara
ytterst kraftfullt,
men denna kraft
är inte min att tygla.

Jag lånar mig som ett redskap
åt kraften,
att ödmjukt tjäna
det i mig
som är större än allt.

Lyckovetande

lycka är
att inte veta
vad lycka är

Vad vet vi nu sen då?

Vi vet inget om framtiden,
men vi vet heller inget om det förflutna.
Att vi tycks veta mer om dåtid än framtid,
beror på att vi tror mer på våra minnen
än på våra drömmar.
Vi vet inte ens något om nuet,
för i samma stund som vi vet,
är det redan del av det förflutna.
Vi vet ingenting.

Vad vet du?

Vet du?

Vet du att du vet?

Vet du att du vet att du vet?

Vet du att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet?

Vet du att du vet du att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet att du vet?

......

Vad vet du då alls?