Mättnadskänsla

Har haft grannarna hemma på middag och är nu så fullproppad att jag känner mig som mr Creosote när han överväger en sista wafer-thin mint.
Middagen står mig alltså bokstavligt talat upp i halsen och jag kan känna att mitt fysiologiska tillstånd just nu faktiskt är långt ifrån optimalt. Ändå har jag på alldeles egen väg försatt mig i det.
Först åt jag och njöt för att jag faktiskt var hungrig och det var skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Sedan åt jag mer för att det var gott och det var skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Sedan åt jag lite till för det var faktiskt väldigt gott och skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Så en ostbricka och mera vin. Väldigt goda ostar, gott vin och gott sällskap.
Sedan jasminte (kaffe för gästerna), kaka, avec och så sällskapet.
Det var väl först här som jag på allvar började bli medveten om att vägs ände var nådd, när avecen (en god calvados) gjorde en kullerbytta i strupen innan den valde avsedd väg. Detta hindrade mig förstås inte från att skölja ner ytterligare några kakbitar med hjälp av lite jasminte.
Allt var förstås väldigt gott, men ändå förvandlades tillställningen till ett omedvetet plågande av min kropp.

Överdriven tillfredsställelse blir lätt otillfredsställande.