Gårdagens glädje

Jag tänker först att jag ska skriva några rader om hur glad jag kände mig igår. Helt utan någon speciell anledning kände jag en enorm glädje igår. Så tänker jag att det var igår. Vad är det nu? En historia om hur glad jag var igår. Nåväl det är väl inget fel på en sådan historia, men jag blir varse hur en del av mig gärna klamrar sig fast vid upplevelsen, försöker återuppleva den, vill ha gårdagens glädje åter. I det uppstår en blockering av det som är nu. Ja egentligen ingen blockering av det som är nu, det är vad det är, men en blockering av min förmåga att uppleva nuet. Varför skulle jag byta upplevelsen av nuet mot en aldrig så glad historia. Det är som att när man är hungrig hellre sitta med ett fotografi på en gourmetmåltid än att äta av den verkliga måltid som står serverad framför mig.

Så jag släpper glädjen från igår, skalar en lök och fortsätter med matlagningen.

Mättnadskänsla

Har haft grannarna hemma på middag och är nu så fullproppad att jag känner mig som mr Creosote när han överväger en sista wafer-thin mint.
Middagen står mig alltså bokstavligt talat upp i halsen och jag kan känna att mitt fysiologiska tillstånd just nu faktiskt är långt ifrån optimalt. Ändå har jag på alldeles egen väg försatt mig i det.
Först åt jag och njöt för att jag faktiskt var hungrig och det var skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Sedan åt jag mer för att det var gott och det var skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Sedan åt jag lite till för det var faktiskt väldigt gott och skönt att sitta ner att äta och dricka i gott sällskap.
Så en ostbricka och mera vin. Väldigt goda ostar, gott vin och gott sällskap.
Sedan jasminte (kaffe för gästerna), kaka, avec och så sällskapet.
Det var väl först här som jag på allvar började bli medveten om att vägs ände var nådd, när avecen (en god calvados) gjorde en kullerbytta i strupen innan den valde avsedd väg. Detta hindrade mig förstås inte från att skölja ner ytterligare några kakbitar med hjälp av lite jasminte.
Allt var förstås väldigt gott, men ändå förvandlades tillställningen till ett omedvetet plågande av min kropp.

Överdriven tillfredsställelse blir lätt otillfredsställande.