Gårdagens glädje

Jag tänker först att jag ska skriva några rader om hur glad jag kände mig igår. Helt utan någon speciell anledning kände jag en enorm glädje igår. Så tänker jag att det var igår. Vad är det nu? En historia om hur glad jag var igår. Nåväl det är väl inget fel på en sådan historia, men jag blir varse hur en del av mig gärna klamrar sig fast vid upplevelsen, försöker återuppleva den, vill ha gårdagens glädje åter. I det uppstår en blockering av det som är nu. Ja egentligen ingen blockering av det som är nu, det är vad det är, men en blockering av min förmåga att uppleva nuet. Varför skulle jag byta upplevelsen av nuet mot en aldrig så glad historia. Det är som att när man är hungrig hellre sitta med ett fotografi på en gourmetmåltid än att äta av den verkliga måltid som står serverad framför mig.

Så jag släpper glädjen från igår, skalar en lök och fortsätter med matlagningen.

Krusningen

Utan sorg och tragedi
kan ingen glädje finnas.

För att uppleva
något överhuvudtaget,
måste vi uppleva
båda sidorna.

Livet är
en krusning
i den oändliga stillheten.

Vi är här
för att känna
den krusningen.