Gud ser sig själv

Jag mötte din blick
och såg
Gud se sig själv
genom två utkik
(eller inkik?)
in i den här världen.
Två par små öppningar
som avslöjade
det verkliga.
Illusionen blev plötsligt tydlig.
Bakom skynket
bubblade Gud av skratt.

Du är drömmen

Du är drömmen i mig
som dansar mig genom
min ensamhet.
Du är drömmen i mig
som håller mig hel.
Du är drömmen i mig
som skapar min verklighet.
Du är drömmen i mig
som får mig att leva.
Att vaken få möta dig,
att naken få möta dig,
förkroppsligad
som en annan människa.
Du är drömmen.
Du är magisk.

Then we kiss

(for Jivanna)

then we kiss
then we disappear
(thousands of years of no time at all go by)
and finally
I open my eyes
and I see
this wonderful creature
before me
and the only thing I know
is that I love her
and
then we kiss

Hjärtat brustet igen

Hjärtat brustet
igen!
Och efter så kort.
Men kärlek mäts inte i tid
(som om kärlek alls kunde mätas)

Hjärtat helat
igen!
Och efter så kort.
Jag grät ur mig en flod
på två dygn
och sedan var det bra.

Det enda som inte känns helt bra
är att hjärtat inte längre
är lika vidöppet
och sårbart.
Jag vill inte skydda det.
Jag vill
att det ska få gå sönder
gång på gång på gång.
Ändå skyddar jag mig
och går miste om mitt liv.
Det finns ingen trygghet i livet.
Bara i döden är vi trygga
och döda.

Hjälp mig öppna mitt hjärta
och krossa det
igen!

Stumma sten

orden som inte finns
hjärtat brustet
och ingen förstår
hur det går till
hur brister ett hjärta av sten?

Experience doesn't kill you

A horrible experience is still just an experience.
Experiences don't kill you. 
It's what you believe about them that do.

Svartsjukan tog en vän ifrån mig idag

Idag sade en kär vän upp kontakten med mig. Inte för att vi haft så mycket kontakt senaste tiden. För några månader sedan, i höstas, var det annorlunda. Då kunde vi ha passionerade möten, långa samtal som lodade ner i känslodjupen. Vi var vänner, jag var förälskad i henne och hon gillade verkligen att vara med mig. Mina möten med henne skapade en stark turbulens i min dåvarande mer stadiga relation. Delvis konstruktiv, men också väldigt destruktiv. Svartsjuka. Jag valde att inte ge efter för den. Att inte vika från det jag inom mig visste att jag måste göra. Att inte ännu en gång svika det i mig som jag vet är sant. Trots att mina val djupt sårade kvinnan i mitt liv. Det var ingen lätt väg att vandra, men det var den enda vägen för mig.
Idag är jag och kvinnan som jag i nära två decennier haft en stadig samborelation med vänner och vi bor fortfarande under samma tak, men vår kärleksrelation är avslutad. Hon ville inte behöva vara med om en liknande resa igen. Och jag förstår henne. Jag kan inte ge henne några garantier. Överhuvudtaget. Det var en smärtsam process, men nu har vi hittat vad som kanske är en vänskap som kan vara livet ut.
Min vän från i höstas har träffat en man som hon förälskat sig i och vår kontakt blev därmed sporadisk och mest bestående av glada tillrop på Facebook. Dessvärre är hennes nya vän väldigt svartsjuk och hon orkade till slut inte med diskussioner och att behöva förklara sig om jag hade lajkat någon av hennes statusuppdateringar eller ännu värre skrivit någon (oskyldig) kommentar. Så idag skickade hon ett meddelande om detta och förklarade att hon måste säga upp kontakten med mig och ta bort mig som vän på Facebook. Det gjorde ont.

I don't know you

Once I thought I knew you, you had become an absolute stranger to me.

The image of you that I kept in my mind was invalid the moment it was created. Yet I kept it and tried to live a life with it. You I forgot about. Except for som joyful moments when you managed to shine through, you were hidden behind that image. An image that somehow started to fabricate a life of it's own. Weaving a story that made it look alive. That made it plausible enough for me to let it pass as you. Although, all the time I really knew: I don't know you. I never have. I never will. And as soon as I stop pretending we can meet again. What's holding me?

Once you think you know someone, you've really lost that knowing.