Tröstshoppar nya fina hörlurar
som stänger ute störande brus.
Jag lyssnar på Morrissey i dem
medan jag tröstäter en chokladmuffin.
Och det hjälper inte heller.
Inga lurar lurar hjärtat.
Ändå känns det som att jag
måste skynda mig
innan batteriet i telefonen
tar slut
och den stora (nu även brusreducerade) tystnaden
äntligen sliter mig i stycken.
Men vart ska jag ta vägen?
Jag är hopplöst förlorad ändå
och det är bara oviljan
och motståndet
att inse detta
som håller mig kvar
i mitt förvirrade lidande.
Lurar mig själv
bara lite till
med mina nya lurar.
