Rädslan för det gapande tomrummet

Såg det så klart först igår. Hur det som känns farligt med att släppa sin partner helt fri, är att man använder partnern för att (försöka) fylla ut ett tomrum i sig själv. Risk att förlora partnern blir risk att riva upp ett gapande tomrum i sig själv. I en verkligt mogen relation använder man inte sin partner som utfyllnad. Istället möts man och ger varandra näring att hela sig själv. Öppet. Fritt. Så länge det må vara. Innan man fullt kan möta och älska någon annan, måste man fullt ut möta och älska sig själv. Möta det gapande tomrummet. Bli hel.

Livet är livsfarligt

I vår kultur lider vi av trygghetsmani.
Det är som om folk tror att de kan undkomma döden.
Bara man låser om sig, tecknar 72 försäkringar, lägger undan pengar till pensionen...
Bara man använder hjälm, halkskydd, kondom, skumgummikuddar i garaget...
Bara man inte åker tunnelbana sent på kvällen, inte säger vad man egentligen tycker om den stöddiga typen som tränger sig före, inte skriver utlämnande om sig själv på webben...
...så kanske kanske kommer man att klara sig. Ja, tills man dör då.

Våga lev! Det finns inga garantier. Livet är livsfarligt!