Ut ur komfortzonen

Jag har av någon anledning låtit mig övertalas att hålla en presentation imorgon (eller idag har det visst hunnit bli) för en väldans massa (över 200) initierade människor om något som jag inte kan särskilt bra.

• Jag tycker det är jobbigt att prata inför grupp.


• Jobbigheten ökar med storleken på gruppen.


• Jag lider av prestationsångest.


• Jag har dåligt självförtroende.


• Jag är dåligt förberedd.


• Det brukar vara väldigt hög standard på presentationerna som hålls i det aktuella forumet.


• Osv.

Det här kanske kan vara ett sätt att kasta sig i elden. Vi får se vad det blir. Jag är öppen för allt mellan katastrof och succé. Sist jag skulle hålla en presentation (fast då för ett 10-tal kollegor) lyckades jag stressa upp mig så pass att jag blev av med körkortet. Men jag har en fallskärm i alla fall. Om det går helt åt skogen så kan jag alltid raka av mig min nu rätt maffiga mustasch varpå ingen längre kommer att känna igen mig som han som höll den där katastrofala presentationen.

Nu måste jag i säng. Jag ska upp tidigt imorgon (eller idag) och besiktiga bilen också.

Utmanad igen

Så blir jag utmanad igen.
Det är bara det
att jag inte vet
vilken utmaningen är.

Kanske är det dags att öppna
för att den kan vara
en helt annan
än den jag trodde den var.

Utmaningen

Om jag finner det svårt
att leva tillsammans
med min vän,
kan jag antingen
anta denna svåra utmaning
eller
avstå den och invänta nästa.

Att anta utmaningen
är att underkasta mig svårigheten
och därmed ge den det utrymme
den behöver för att lösas upp.

Att avstå
är att skjuta upp
det som till slut
ändå måste ske.