2007-01-28

Vem tänker?

Tänker jag tanken?
eller tänker tanken mig?


Om det är jag som tänker, hur kommer det sig då att jag inte kan välja vad jag skall tänka? Visst, jag kan välja att "nu ska jag tänka på fiskpinnar", och så gör jag det en stund, tills en annan tanke dyker upp, men det var inte jag som valde att jag skulle välja att tänka på fiskpinnar. Vem var det?

Om tanken tänker mig, vad säger det om mig?

10 kommentarer:

Anonym sa...

"Cogito, ergo sum"

Anton Larson sa...

Jag tänker
därför existerar den mentala projektionen av mig,

men den är inte jag...

Anonym sa...

Pinnar efter fisk!
Nu ska min mentala bild av mig själv in i köket och låta den göra en ostmacka som något mentalt... ska njuta mentalt av! me mental mena tal menar menat alt men allt ost på mackan

Anonym sa...

ja det är väldigt bra att du förstått att du måste plocka ur bjälken ur ditt eget öga.

För inte var det väl kärlek som låg i din sista pucko kommentar. mvh sofia

Anton Larson sa...

Sofia,
Nog var det kärlek alltid.

Anonym sa...

snakcka inte dynga, du dryper av elakhet. Huuuva,
och det är otäckt att du använder dig av Gud när du dryper och dregglar.

Usch, det är så med många som är kristna, därför umgås jag inte med kristna knappt, jag umgås med de mina

Anton Larson sa...

Sofia,

Jag älskar dig, och det är inget du kan göra något åt.
Det är heller inget jag kan göra något åt.
Det bara är så.

Mina "elakheter" är uttryck för den frustration, irritation och rädsla jag känner. Dvs den där bjälken i mitt eget öga.

Att jag "använder mig" av Gud är ju inte konstigare än att du gör det, eller hur? En del vill kanske ha Gud för sig själva eller för de sina, men det är inte så Gud vill ha det. Gud är för alla.

Anonym sa...

Helt rätt Anton,
om Gud finns (mina tvivel) så är Gud till för alla.Tom för Sofia.

Anonym sa...

Intressanta tankar tänker jag, men vet inte om jag tänker rätt... haha. Skojar bara!

Tankar och känslor är det bästa vi har, så nog bör vi vara rädda om dem och behålla så rena och bra som möjligt.

Fast det GÅR ju att ändra tankar. Det finns ju hjärntvätt och manipulation t ex som gör så att människans tankar förändras till den andres tankar.

Psykologer kan t ex "öppna upp" tankar som förträngts, eller hjälpa till att leda tankarna på annat än inlärt sätt om de är destruktiva för personen.

Så nog är det bra att ifrågasätta sitt eget tänkande. Rätt roligt också... För man kan inse att man egentligen är ganska knäpp och att det är okay att vara det! ;-)

Anton Larson sa...

Kriss,

Visst går det att ändra tankar. Tankar är helt enkelt inte pålitliga.
Jag kan gå från att se världen i svart, till att se den i vitt (och vice versa), utan att något utanför mig egentligen har ändrats.

Jag har insett att de allra flesta av oss är spritt språngande galna. Så egentligen är det ju inte så konstigt att världen ser ut som den gör.