Varför jag hatar att älska din blogg, Sofia

Sofia,

Jag har ägnat en del tid åt den där bjälken du vet. Det är en hel del kvar, men här är lite av det jag fann.

Det jag ser hos dig känner jag igen hos mig själv. Jag projicerar mig själv på dig. Och när jag gör det passar jag på att förstärka de drag hos mig själv som jag har svårt att acceptera. Detta gör att jag reagerar med stor irritation och frustration över mycket som du skriver. Jag är ganska behärskad, så jag vräker inte allt över dig på en gång, men emellanåt får du en släng av sleven.

Kriss skrev förresten väldigt bra om detta med att störa sig på svartvitt tänkande.

Det är inte bara skönhet som ligger i betraktarens ögon. Faktiskt är det så att alla egenskaper jag kan tillskriva dig ligger hos mig själv. Du och jag är en och samma.

Det finns ingen som verkligen hatar dig Sofia. En och annan (som du själv?) lever i den villfarelsen, men om man hatar någon, så hatar man sig själv.

Jag älskar dig! Jag är dock inte riktigt där ännu att jag kan älska allt du skriver, men det kommer.

Med kärlek
Anton

Great is the power of might and mind,
but only love can make us kind,
and all we are or hope to be,
is empty pride and vanity.
If love is not a part of all,
the greatest man is very small.
- Helen Steiner Rice