Lurigt ego

Det viskar precis rätt saker
vid precis rätt tillfälle,
för att säkra sin egen överlevnad
(och därmed min som det heter.)

Men för varje millimeter
som jag för det ger efter,
så hungrar det blott efter mer
till dess inget annat återstår.

Allt motstånd är lönlöst
det är sådant det livnär sig på.
All min kärleks ljus på egot
är det enda som kan rädda - mig?