En dryg vecka har nu förflutit sedan jag kom hem från Tiruvannamalai i Indien. Där hjälpte jag Florian med inspelningar av ljud och bild och brände skivor åt de som ville ha framförallt från den 14 dagar långa retreaten. Han ser gärna att jag fortsätter med det. Det vill säga att jag turnerar med honom och Julia överallt och arbetar med att sköta ljud, inspelningar, skivbrännande, det tekniska kort och gott. Visst är det en lockande tanke att tjänstgöra på Florians satsanger runt om i världen. Dessa är trots allt väldigt givande. Lite väl givande kanske. Jag känner nämligen inte att jag behöver en så kraftig dos av satsang. Jag känner inte att jag behöver några satsanger alls just nu. Dessutom är det mycket slit för relativt lite pengar.
Min nuvarande arbetsgivare betalar mig bra med pengar för att göra något som jag åtminstone varit väldigt intresserad av. Nu har väl mitt intresse för IT-system klingat av en hel del. Frågan är vad jag vill göra härnäst. Kanske något helt annat. Jag vet inte riktigt ännu. Just nu verkar jag mest vilja sväva i den här ovissheten ett tag och känna mig fri att göra vilket val jag vill. Hela världen ligger öppen för mig.
2008-01-29
Världen ligger öppen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Välkommen tillbaka!! Låter som om det var en intressant och givande resa.
Om jag visste att det rullade in lite pengar i ett jämt flöde skulle jag också vilja sväva lite i ovisshet ett tag. Jag vet inte vad jag vill göra "när jag blir stor" - ändå har jag nog räknats som stor i tjugo år nu... Hmmm... Hur göra? Det är synd att pengar trots allt styr ens liv i stor utsträckning.
Vila nu och kom tillbaka med finurliga funderingar!
Tizzel
Tack Tizzel!
Är det verkligen pengarna som styr då? Eller är det mest en ursäkt?
Jag har vänt och vridit på det där. Kanske det vore annorlunda om man hade bara sig själv att ta hänsyn till. Men med två tonåringar är man ändå rättså beroende av att allting funkar, och då är pengar betydelsefullt - vad än andra människor säger. Jag har inte råd att bara säga upp mig från mitt fasta arbete. Lönen jag får in är inte jättestor, men jag får det precis att gå runt. Jag kan inte riskera att bli utan den inkomsten. Det få rulla på så här ett tag till tills barnen är så stora så de klarar sig själva.
Något som var slående när jag var i Indien är att så gott som varenda kotte här hemma i Sverige kan betraktas som rik som ett troll. Det roliga med rika människor är att de sällan uppfattar sig själva som rika.
Om vi låter pengar styra våra liv, då ska vi inte bli förvånade om vi far vilse. Pengarna har inte en susning om vart våra liv vill ta vägen. De utger sig inte ens för att ha det (som om det hade varit någon garanti). Ändå låter vi glatt de styra...
Skicka en kommentar