Smärtsamt fokus

Mitt smala fokus
väcker irritation
hos ett annat smalt fokus.
Vi missar varandra
och det gör ont.

Lite upptagen

Jag skulle kunna.
Jag vet var Gud bor,
så jag håller mig
långt därifrån.

Hunger

Du väcker något i mig
som länge varit dött.
Nu kryper det ur idet
och skakar på sig trött.
Blir varse denna hunger
som aldrig kan bli mött.
Jag ger mig ut och irrar
i jakten efter kött.

Oemotståndlig

oemotståndlig
ett försök att stå emot
trasar mig sönder

Kokande vrede

Så mycket vrede
bor i mig,
undertryckt
under år efter år.

Locket på glänt nu.
Vreden sjuder vilt inunder.
Se upp
om du är rädd
att bli bränd.

Eller möt mig
och låt oss tillsammans
kokas levande
i vredens kittel.

Det jag måste

Jag måste göra det jag måste.
Ingenting annat är verkligt.
Så heller inte
föreställningen
om att det är något jag måste.

Rädsla för det oundkomliga

Jag får möta mina demoner
hur jag än gör.
Det har inget att göra
med mina val.
Valen är redan gjorda.
Det enda som återstår
är rädslan
och att möta den.

Wild and calm

It is all about
being totally calm
and totally wild
at the same time.
There is no in between.

Faller mjukt

Du får mig att falla så lätt,
för falla är vad jag vill.
Falla och slå mig så hårt
att det hårda i mig slås itu,

men din blick borrar hål i min sköld
och fyller mig med ditt ljus,
smälter mig samman med dig
och gör mitt fall alltför mjukt.

Vingklippt

Jag körde som vinden
det gick ju väl fort,
sa lagens väktare
och tog så mitt kort.

De mätte min hast
med en lasermanick.
Inget att säga
så körkortet gick.

Två goa poliser
som gjorde sitt värv.
Bötfälld och vingklippt
nu blir tillvaron kärv.

Peregrin Took är död

Vår seglivade dvärgpapegoja Pippin har kastat in handduken.
Han överlevde två tidigare fruar, men lämnar nu sin tredje fru, Merry, efter sig.
Merry är en väderbiten järnlady med mycket energi.
Nu sitter hon med sin döda vän och verkar chockad.
Frågan är nu hur vi ska lyckas ge henne den stimulans hon behöver.
Till att börja med får vi försöka ge henne lite lugn och ro.

Operation utan bedövning

Jag finner mig själv
ståendes med skalpellen
djupt i ditt kött.
Du vrider dig i smärta,
men jag kan inte bedöva dig.
Jag behöver dig
att operera mig.

Om operationen lyckas
förefaller oklart.
Här står vi nu
i en blodig sörja
och försöker reda ut
vad som nu är du
och vad som är jag.

Klister

Du finns i mina tankar,
ständigt,
utom när vi ses.
Jag älskar att vara med dig
på riktigt,
men jag fastnar så lätt
i detta klister.

Jag älskar dig

jag älskar henne
och hon är du
jag har aldrig älskat dig
som jag gör nu

Vår dagliga död giv oss idag

Sex till åtta skivor
om dagen av dig
och ingenting
fattas längre mig.
Du är det bästa
sedan skivat bröd.
Jag följer med dig
och du blir min ljuva död.

Less of everything

give me less
until it is so obvious
that all there is
is this

and that this
is always here

it is the space
in which everything
is created

it is the void
out of which everything
is born

it is the
isness itself

and it becomes obvious
that nothing
needs to go
unless I feel
the need for it to stay

Dröm om en dröm

Besatt av en dröm
så flyktig och vag
att jag inte längre vet
vad den handlade om,
bara att jag vill
drömma den igen.
Är det kanske
det jag redan gör?

Tåget har gått

Tåget har gått,
och jag var på det.

- Jag kliver av här, säger jag och tränger mig förbi konduktören ut på den öde perrongen.
Konduktören ser lite frågande ut.
- Det är ingen avstigning här, börjar han lite trevande, men inser snart det lönlösa.
- Hur ska du komma tillbaka då? undrar han.
- Det finns inget tillbaka, säger jag, men här är jag.
- Skyll dig själv, säger han och vinkar klartecken till lokföraren. Genast börjar tåget rulla.

Tåget har gått,
och jag går min väg.

Älskade sommar

Sitter uppe alldeles för länge
med värmen som får mig att svettas
och nattens svalkande vindpustar
som letar sig in genom fönstret på glänt.
Jag älskar med sommaren
långt in på natten.

Jag vet att hon kommer att överge mig,
som hon gjort så många gånger förr,
när det är dags,
men nu ger hon mig
av sig själv
i överflöd.

Slå ut en vägg

Öppna upp
och vädra ut
den unkna luft
som jag andats
gång på gång.
Byt fläktsurr
och tangentknappande
mot fågelsång
och en låt-se-vad-som-händer-nu-attityd.

Ett beslut i vardande

dags för
ett avgörande beslut
som ledsnat på att vänta
på ett bättre tillfälle
än nu

Livstecken

Leva livet inom parentes,
eller
leva livet framför utropstecken?
Just nu
är det tydligen frågetecken som gäller.

Varför? (är en bedräglig fråga)

Vill du ha förklaring,
eller vill du blott förstå?
Du kanske inte kan
få de båda två.

Ditt begränsade förstånd
kan förklaringar förstå,
men inget genom det
klarnar alls ändå.

Förståelse utan ord
är inte svårt att nå.
Börja bara lyssna.
Inget finnes så.

Megafonväckning

Ge upp! Ge upp!
Spelet är förlorat.
Du är omringad.
Om du inte ger dig nu
och frivilligt kommer ut ur din gömma,
så kommer vi att göra din situation
så fruktansvärt outhärdlig
(vi har metoder)
att inget annat ändå återstår,
än att ge upp.
Du har alls inget val.
Ge upp! Ge upp!
Gör det nu!

Ett missat tillfälle

"Får jag be om största möjliga tyssstnad."
Publiken håller andan. Knäpptyst.
Så en rossling från någon i publiken.
Tystnad åter.
Någon skruvar rastlöst på sig.
"Ska det aldrig bli något snart?"
Så, innan jag vet ordet av, är det över.
Publiken framför åter sin kacklande symfoni.
Ett reservnummer trollas fram.
Det magiska ögonblicket då allt kunde hända är som bortblåst.
Öppningen har slutits igen.

Cirkusdirektören söker trösta mig efteråt
där jag sitter och jämrar mig
i min vagn med flaskan inom räckhåll på bordet.
"Det gör inget" säger han,
men jag vet att han är besviken.
Han är jag.

Träffa dig

Jag såg dig på stan igår
och imorse på pendeln.
Det var förstås inte du.
Du är inte här ännu.

Efter ett par veckors lugn
söker du upp mig igen.
Jag kan inte släppa dig.
Det är därför jag måste

En rädsla som dödar

Vad håller mig tillbaka
annat än min rädsla?
Du säger: "var förnuftig nu",
men det är just det
att mitt förnuft
inte är pålitligt
eller ens förnuftigt.
Det klamrar sig fast
vid rädslan
och rädslan vid förnuftet,
rädslan för förändring,
rädslan för att det en dag
är dags att dö,
och det kväver mig sakta till döds.

Hjärtat är min lag

Från och med nu
gäller hjärtats lag
för varje steg jag tar.

Troligtvis och tyvärr
är jag en förbrytare från första stund
och mitt straff
att fortsätta hållas bojad
i dessa dunkla hålor
med nyckeln till frihet
retsamt stucken i min hand,

eller finner jag äntligen
modet att växa
till dess ingen håla längre finns
som kan hålla mig fången.

Mörkret i mig

Två dagar
nedsänkt i det mörker
där jag brukade leva mitt liv.
En obehaglig upplevelse
att bli så uppslukad,
så dränerad på energi.

Även detta mörker
måste inkluderas,
måste älskas,
för vad det är.
Det är en del av mig.