Ett missat tillfälle

"Får jag be om största möjliga tyssstnad."
Publiken håller andan. Knäpptyst.
Så en rossling från någon i publiken.
Tystnad åter.
Någon skruvar rastlöst på sig.
"Ska det aldrig bli något snart?"
Så, innan jag vet ordet av, är det över.
Publiken framför åter sin kacklande symfoni.
Ett reservnummer trollas fram.
Det magiska ögonblicket då allt kunde hända är som bortblåst.
Öppningen har slutits igen.

Cirkusdirektören söker trösta mig efteråt
där jag sitter och jämrar mig
i min vagn med flaskan inom räckhåll på bordet.
"Det gör inget" säger han,
men jag vet att han är besviken.
Han är jag.