Räddad

Så plötsligt,
efter dagar och nätter
av drivande
med den bräckliga flotten
på det stora havet.

När jag till sist
övervunnit min ångest
och accepterat mitt öde
att driva här
till slutet,

så plötsligt,
ljuder en välbekant mistlur
och ett ljus tänds i natten.

Så plötsligt,
verkar räddningen nära
just som jag förstått
att det alls
ingen räddning existerar
och att jag i sanning
är förlorad.

Ändå,
jag skyndar att vinka.