2008-09-30

Ut ur komfortzonen

Jag har av någon anledning låtit mig övertalas att hålla en presentation imorgon (eller idag har det visst hunnit bli) för en väldans massa (över 200) initierade människor om något som jag inte kan särskilt bra.

  • Jag tycker det är jobbigt att prata inför grupp.

  • Jobbigheten ökar med storleken på gruppen.

  • Jag lider av prestationsångest.

  • Jag har dåligt självförtroende.

  • Jag är dåligt förberedd.

  • Det brukar vara väldigt hög standard på presentationerna som hålls i det aktuella forumet.

  • Osv.

Det här kanske kan vara ett sätt att kasta sig i elden. Vi får se vad det blir. Jag är öppen för allt mellan katastrof och succé. Sist jag skulle hålla en presentation (fast då för ett 10-tal kollegor) lyckades jag stressa upp mig så pass att jag blev av med körkortet. Men jag har en fallskärm i alla fall. Om det går helt åt skogen så kan jag alltid raka av mig min nu rätt maffiga mustasch varpå ingen längre kommer att känna igen mig som han som höll den där katastrofala presentationen.

Nu måste jag i säng. Jag ska upp tidigt imorgon (eller idag) och besiktiga bilen också.

2008-09-27

Utmanad igen

Så blir jag utmanad igen.
Det är bara det
att jag inte vet
vilken utmaningen är.

Kanske är det dags att öppna
för att den kan vara
en helt annan
än den jag trodde den var.

2008-09-26

Gåvan

Jag har en vän
som offrar sig själv
för min skull.

Hon gör det
av kärlek.
Jag vill så gärna
ta emot hennes gåva,
men jag kan inte.
Jag törs inte.

Den eviga kampen

vi kämpar så
med att förstå
varför
vi kämpar så

Ord saknas

Fortfarande inget,
inte ett ord.
Så finns heller inga ord
som kan fylla detta tomrum.
De är i själva verket del av det.
De är tomma ord.

2008-09-22

Förlåt

All denna desperation,
all denna smärta,
all panik,
och allt du ville
var att jag
skulle se dig
och känna dig.

Förlåt mig.

Flytande stål

Att se det man behöver se
det gör man.
Innan dess
vet man aldrig vad det är.
Insikten att man inte vet
ger den ödmjukhet
som kan smälta
rättfärdighetens kalla hårda stål.

2008-09-21

Låt kärleken växa

Var i Gävle och upplevde den magiska föreställningen Låt kärleken växa med Thomas Di Leva på ett fullsatt Spegeln. Vi satt på första raden tätt inpå och på samma golv som utgjorde scenen, vilket bidrog till en mycket intim känsla. Hade egentligen tänkt se föreställningen i Uppsala där den går i månadsskiftet oktober-november, men biljetterna dit tog slut alltför fort. Och när Låt kärleken växa kommer till Stockholm är jag på annan ort. Så det fick bli Gävle istället. Jag höll emellertid på att sjabbla bort även detta tillfälle när jag missade att hämta ut mina bokade biljetter till fredagens föreställning i tid, och började då nästan tro att det inte var meningen att jag skulle få se den här föreställningen, men så fick jag tag i biljetter till lördagen istället.

Di Leva och gitarristen Fredrik Blank bjuder oss på en underbar och egenartad föreställning. Under den ganska långa kvällen spelas några av mina favoriter bland Di Leva-låtar såsom Miraklet, Vad är frihet, Hoppets röst, Everyone is Jesus, Vem ska jag tro på, mfl. Och så nya låten Öppnar mitt hjärta. Dessutom bjuder Di Leva på reflektioner kring bland annat livet, kärleken, kärnstridsspetsar och FRA. Han ger mig chansen att äventyra det körkort jag nyss återfått i en släppa-taget-övning. Han bjuder på frukt, magi och frågestund. Och så hinner han med att avslöja meningen med livet. När hela publiken står upp, klappar takten och sjunger Everyone is Jesus känns det mäktigt.

Krig och fred

Härjade av alla krig
finner vi oss ännu en gång i ett vapenstillestånd
under vilket vi kan slicka våra sår
och känna fruktlösheten i det ständiga krigandet.
Vi kan till och med känna och uttrycka
vår totala kärlek till varandra.
Kanske är det denna gång fred på riktigt,
eller kanske bara lugnet före stormen.
Kriget har blivit vår drog.

2008-09-16

Det vi inte förstår

lager på lager
varv efter varv
pendeln svänger fram och så åter
vi tittar bort
och vi förstår ingenting
men inte heller det
förstår vi

2008-09-15

No sense

So many try so hard
to make some sense
out of this confused world.

What we often don't realize
is that the very notion of sense
is an integral part of the confusion.

2008-09-13

Relationsanarki

filosofias andra blogg stöter jag för första gången på begreppet relationsanarki. Jag har tänkt på detta ett tag, men inte haft något namn på det förrän nu.

Jag tror en relation frodas som bäst i ett tillåtande klimat. Vad ska vi med regler och normer till, om det som skall hållas inspärrat av naturen tynar bort och dör då det hålls instängt? Jag tror på relationer som överlever av egen kraft, utan hjälp av konstgjord andning i form av föreställningar och villkor som definierar relationen. Kanske låter det utopiskt (eller bara skrämmande), men jag tror inte det är omöjligt.

2008-09-11

Innocent game

How innocent we are.
Little children
meeting the world
for the first time.
Without a clue
of what's going on.
And yet
we pretend to know.

2008-09-10

På gränsen

Om jag drar en gräns
för vad jag kan tillåta mig,
så är det för att jag försöker kontrollera mig själv.
I det kan jag aldrig vara fri.

Det hjälper inte att flytta gränsen
om jag vill vara fri.
Gränsen måste suddas ut.

Varje gräns jag drar upp för mig själv
är en begränsning i den kärlek
jag kan känna för mig själv,
men begränsad kärlek
är inte kärlek.

Så länge gränsen finns där
kommer jag att leva på den,
och förgäves försöka nå
det i mig som inte får älskas.

2008-09-09

Figure

I could be your mystery
and you could be mine.
But as long as you try
to figure me out,
all I will ever be
is a figure to you.
A badly shaped one.

Ärligt uppsåt

allt som behövs
är ett ärligt uppsåt
och en vilja
att överge allt annat

Ingen plan

Jag har ingen plan
med vad jag gör,
och har jag en plan
är den ändå redan passé.
Att veta vad man vill
är inte att känna en plan,
utan att känna vem man är.
Att känna det
och våga lita på det
även när man tvivlar.
Kan jag ärligt säga
att jag vet,
eller är jag alltför upptagen
med att tvivla?

2008-09-08

Desiderius Erasmus

Av någon anledning kom jag nyligen att tänka på aforismen "women, can't live with them, can't live without them." Så idag funderade jag vem som var upphovsmannen (för jag kände på mig att det var en man) till dessa träffande ord. Efter lite googlande hittade jag vad jag sökte. Desiderius Erasmus (Erasmus av Rotterdam) 1466-1536. På BrainyQuote hittar jag förutom ovanstående en hel hög med träffsäkra citat av denna uppenbart insiktsfulla man. Eller vad sägs om:

"I doubt if a single individual could be found from the whole of mankind free from some form of insanity. The only difference is one of degree. A man who sees a gourd and takes it for his wife is called insane because this happens to very few people."

"If you keep thinking about what you want to do or what you hope will happen, you don't do it, and it won't happen."

"It is the chiefest point of happiness that a man is willing to be what he is."

"Man's mind is so formed that it is far more susceptible to falsehood than to truth."

"Now I believe I can hear the philosophers protesting that it can only be misery to live in folly, illusion, deception and ignorance, but it isn't -it's human."

"Nowadays the rage for possession has got to such a pitch that there is nothing in the realm of nature, whether sacred or profane, out of which profit cannot be squeezed."

"The entire world is my temple, and a very fine one too, if I'm not mistaken, and I'll never lack priests to serve it as long as there are men."

"The most disadvantageous peace is better than the most just war."

"To know nothing is the happiest life."

"Whether a party can have much success without a woman present I must ask others to decide, but one thing is certain, no party is any fun unless seasoned with folly."

2008-09-07

Utan broms

Däcken protesterar högljutt i de snäva kurvorna
när vår bil allt snabbare far den allt brantare vägen nedför berget.
Jag sitter vid ratten och trampar på gasen.
Hon sitter bredvid och skriker åt mig att bromsa.
Ju mer hon skriker desto mer gasar jag,
och jag tänker att någon gång måste hon ju märka det.
Till slut sitter jag själv och skriker och gestikulerar vilt åt henne
samtidigt som jag trycker gasen i botten,
Det börjar så likna en ganska god idé
att sakta ner, att bromsa lite.
Fast eftersom jag inte litade på mig själv,
såg jag till att sätta bromsarna ur spel innan vi åkte.
Det verkade säkrast så.
Jag hatar så att ha rätt.

Höststorm

En tidig höststorm drar in
och skakar om vårt hus.
Kanske måste vi överge det
för att rädda oss själva.
Genom att ge oss åt stormen.

2008-09-03

Byta mönster

att byta ett mönster
mot ett annat
är också ett mönster

Bordlagd

långsamt skrider jag till verket
faller fritt på låtsas
väger nästa steg
varsamt

i själva verket
har jag bordlagt mitt liv
tills nu

2008-09-02

Orent mjöl i påsen

Min tvekan får henne att undra om det finns något orent mjöl i påsen?
Så klart finns det det.
Orent är bara det som inte har tagits fram i ljuset.
Så fort jag tittar bort, är det där igen.
Låt oss titta på det.