Angående den farliga skulden

Detta är ursprungligen en av mina kommentarer till ett inlägg av AnnaLotta, som jag av förmodligen narcissistiska skäl förevigar här, då AnnaLotta har för vana att städa sin blogg då och då à la hardcore feng shui.

Skuld är inte en farlig känsla. Det finns inga farliga känslor.
Det som du uppfattar som det farliga är tolkningen av känslan. Detta med tolkningar av känslor är centralt för vår förmåga att leva i ett med oss själva. Kan vi se känslorna för vad de är utan att breda på ett tjockt tolkningslager som genererar nya känslor som genererar nya tolkningar osv. i all orimlighet.

Vi är som ett fint fint instrument som ger ifrån sig svaga svaga toner av en underbart vacker melodi. Men istället för att stilla lyssna till den fina melodin, så jackar vi in en billig förstärkare, vrider upp den på max och lite till och lyssnar till den sönderdistade melodin som nu låter så illa att vi måste stoppa öronen fulla av bomull för att överhuvudtaget stå ut.

Skuld är ingenting utan en tolkning. Bara en lätt lätt vibration någonstans i nervsystemet. Tills vi gör något mer av den.

Övertygelser

"Övertygelser är farliga."

Ni kan lugnt leva vidare i er vilsenhet. Den är inte farlig.
Så kan vi som har makt,
vi som ogärna ändrar på den rådande ordningen,
vi som vet bäst,
fortsätta att leda er.
Ni behöver inte ta något ansvar. Vi sköter det åt er.
Ta en kaka till, så känns allt mycket bättre.