Feel it

Don't fill your hole.
Feel it.
Feel your whole.

Oemotståndlig

oemotståndlig
ett försök att stå emot
trasar mig sönder

En svart diamant

Sorg.
Vemod.
Oro.
Svartsjuka.

Känslorna gör tydliga avtryck
i min kropp.

Vissheten att allt detta
bara är ett nödvändigt steg
i min utveckling,

vissheten att också allt detta blåser över
och kvar ligger havet
i djupet så stilla,

vissheten om futtigheten
i mina ack så verkliga reaktionsmönster,

vissheten att
närvaro i nuet
skulle blåsa bort alla bekymmer
som damm som virvlar iväg
för en vindpust,

vissheten om allt detta,

vissheten att allt detta
bara är,

lindrar,
men hjälper inte ett dugg.

Angående den farliga skulden

Detta är ursprungligen en av mina kommentarer till ett inlägg av AnnaLotta, som jag av förmodligen narcissistiska skäl förevigar här, då AnnaLotta har för vana att städa sin blogg då och då à la hardcore feng shui.

Skuld är inte en farlig känsla. Det finns inga farliga känslor.
Det som du uppfattar som det farliga är tolkningen av känslan. Detta med tolkningar av känslor är centralt för vår förmåga att leva i ett med oss själva. Kan vi se känslorna för vad de är utan att breda på ett tjockt tolkningslager som genererar nya känslor som genererar nya tolkningar osv. i all orimlighet.

Vi är som ett fint fint instrument som ger ifrån sig svaga svaga toner av en underbart vacker melodi. Men istället för att stilla lyssna till den fina melodin, så jackar vi in en billig förstärkare, vrider upp den på max och lite till och lyssnar till den sönderdistade melodin som nu låter så illa att vi måste stoppa öronen fulla av bomull för att överhuvudtaget stå ut.

Skuld är ingenting utan en tolkning. Bara en lätt lätt vibration någonstans i nervsystemet. Tills vi gör något mer av den.