Sluta jiddra, börja trolla

Jag har aldrig egentligen förstått mig på att prata om musik. Kanske är det delvis någon slags social störning jag har, eller så är det bara svårt för mig att prata om sådant som till sin natur ligger så nära det obeskrivbara.
Musik är magi och magi pratar man inte om, magi upplever man. Detta att älta sina upplevelser genom prat tycker jag ofta blir ytterligare ett sätt att fjärma sig från själva upplevelsen även om intentionen många gånger är den rakt motsatta.
Visst kan man prata om musik precis som man kan prata om vad som helst, men det finns verkligen inget som säger att bara för att man älskar musik så älskar man att prata om den. Jag är musikintresserad, men inte särskilt musikpratintresserad.

Vardagsklar

Nog pratat
om vad som varit,
om hur det borde vara.
Dags att vara. Vardags.

Fråga till en pratkvarn

vad skulle hända
om det plötsligt blev tyst?

om ingen längre
sade ett enda knyst

vad är det som du
tror skulle hända då?

vad är det
som får dig
att prata på så?