På tåget mot Malmö bakvänd.
Utanför fönstret svischar omgivningen förbi,
precis som i livet.
Man vet inte vad som skall hända förrän det redan har hänt.
Så ägnar man en himla massa energi åt att försöka räkna ut vad som komma skall,
och de enda ledtrådar man har är allt det som redan har hänt, det förflutna.
En dunge med höstiga björkar.
Ja, då kommer det nog några höstiga björkar till,
och några till, nehej nu tog de slut.
Nu blev det berg istället.
Varför försöka lura sig att tro att framtiden är förutsägbar?
Den finns ju inte ens, annat än i huvudet då.
2006-10-25
Baklänges söderut
etiketter:
livet,
självbedrägeri,
tiden,
tåg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
som hon bäddar ligger hon inte!
är framtiden helt otänkbar?
nej, tänka på den är ju det enda man kan ha den till...
planering då?
plantering då?
ygihgkihg,
Planering är ett verktyg som är beroende av verktyget tid.
Att tiden i någon mening inte existerar har föga mening för den som utgår från motsatsen.
Det fungerar utmärkt att planera saker, men om du tror att det ger dig kontroll över framtiden, så är du lurad.
Medvetandet är beroende av begreppet tid likt en narkoman av sin drog. Tiden ger det något att förhålla sig till. Medvetandet älskar att förhålla sig.
yjyyytdddddjh,
Plantering är inte beroende av tid.
Skicka en kommentar