En skock unga tjejer stojar och är glada, fulla av liv.
En kvinna i medelåldern ser mycket trött och sliten ut. Inte ett leende. Hon tittar trött på ungdomarna då och då.
En rödhårig mor med sin eldfängda lille son, som outröttligt utforskar sina möjligheter, den andra hösten i sitt liv.
En tjej i svart smink, svarta kläder, svart hår och likgiltig uppsyn lyssnar på musik i lurar. Hon stänger av oss andra.
Tåget svischar fram genom höstmörkret.
Här sitter jag mitt i livet.
Mitt i ett fantastiskt drama.
Det känns liksom poänglöst att slå på teven när man kommer hem.
2006-10-30
På pendeltåget
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Får mig att tänka på en gång när jag såg på TV med ett grabbigt sällskap. Två dödsföraktande våghalsar som körde sina bilar våldsamt snabbt hoppades över bilskrot som krockade i luften inför publik. Efter det sprang fram någon gubbe och kollade om de var vid liv. Sen gav han tummen upp! Hela sällskapet asflabbade och tjoade: Ja! Hurra!
Jag tänkte att jag lika gärna kunde gått hem till mig och stirrat i spegeln.
jak kan skriva som idiot sent på natten,,, och dagen på morgon med! lesen!
Har du något råd? Hur ska jag ta mig tillbaka till ett vaket tillstånd? Vältrar mig i ångest just nu... Hjälp!
Anna,
hur vet du att du inte är vaken?
Skicka en kommentar