rädsla för lidande
skapar lidande
2007-06-09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Några rader då och då kring ett uppvaknande
Bushidō
"Generally speaking, the Way of the warrior is resolute acceptance of death."
- Miyamoto Musashi, 1645
- Miyamoto Musashi, 1645
Arkiv
-
▼
2007
(212)
-
▼
juni
(27)
- Ledig dag
- Livet är enkelt
- Fake thoughts
- Imagine that
- Sanningen finner dig
- Att söka
- Meeting with no believing
- I vad vibrerar året?
- Krångel är också
- Här är där där man är (just nu)
- Kroppen är aldrig sjuk
- Läraren
- Den sköna pesten uppsöker trött vandrare
- På väg
- Lidandets ironi
- Brinnande savann
- Bruten och kluven
- Sympatisören
- Att genomlida ännu en dag
- Mjuk avfallning
- Florian och Bernie på besök i Sverige
- Ögonblickligen rik
- I din närvaro
- Lidandets moder är du
- Frihet
- I ekorrhjulet
- Storm i ett vattenglas
-
▼
juni
(27)
Om mig
- Anton Larson
- Any description of me would be insufficient in just the way this sentence fails to comprise this.
4 kommentarer:
Så sant så!
Rädslor är essentiella men alltför ofta missbrukade funktioner för människans utveckling!
Kan vara så att det uppstår kollitioner ibland!
Det är klart att en fallit av hästarna ett par gånger!
Res då på dig och borsta av smutset från din skinande dräkt och räta till din fjäderplym!
Ställ dig nu med en fot på vardera hästrygg medan du tar ett nytt varv runt i cirkusmanegen! Så där, det går ju gallant!
Snart gör du volter och hälsar kanske t.o.m. med ett leende till publiken som inte kan sluta titta på din dödsföraktande och upphetsande konstuppvisning! Publiken applåderar dig för att du klarat av att stirra döden i ansiktet och spottat i det! Och de är ju trots allt, till skillnad från dig, åskådare!
Efter föreställningen belönar du hästarna med lite hästgodis och talar med dem om hur du vill att nästa föreställing ska gå!
Hon som gnägger två gånger heter Pani och luktar lite surt. Hon som stampar med hovarna av bara vana heter Aggir och har en stark myskig ton!
Ibland har du tänkt att skjuta hästarna (pga. deras oförmåga att samarbeta), äta upp dem och lämna cirkusen - men ingen människa har hjärta och gör en sådan sak! Dessutom skulle du hellre låta deras gamla mamma Lidande, som numera mest gör andra klassens föreställningar med den försupne clownen Ugglo [inte en av de där roliga typerna från landet, vars namn ingen kan utala och som får alla att vrida sig i skratt även om dem hävdar så ibland], somna in först, men hon kommer nog leva ett bra tag till speciellt då Ugglos nya fru Åså Sahonatt skämmer bort Lidande med lyxfoder!
Hmm, nu flirtar cirkusdirektören med dig igen...
Kanske kan du 'övertala' honom att sparka de där jobbiga typerna, även om han påstår att de fyller en viktig funktion?
Oj, en psykadelisk kommentar från herr Knallert! Det svänger fint under skivlingens breda hatt. Vi avnjuter trumpetsolon från yttre rymden hitskickade i en pappask klädd i skyddande aluminiumfolie. Vem kunde ana att fräknarna var den livsform som sist av alla skulle ta till sig filosofin om den brådstörtande elefanten? Inte jag.
Skicka en kommentar