Mjuk avfallning

Jag föll av en häst igår. Vi galopperade på en åker när hon plötsligt blev rädd för vad som antagligen var ett rådjur som prasslade till i skogsbrynet. Hon gjorde ett tvärt kast och jag satt kvar i luften och föll ner i backen. Det som fascinerar mig lite nu är att jag inte slog mig.
Det var ett tag sedan jag föll av sist. Om det inte känns med en gång, så brukar det så här dagen efter i alla fall kännas ordentligt i kroppen. Vanligen brukar jag bli lite rädd och spänna mig i fallet. Denna gång blev jag aldrig rädd och jag spände mig aldrig. Det är förstås det som är hemligheten med barn som ramlar och har sig utan att egentligen slå sig. De låter det ske utan att blanda sig i för mycket genom att spänna sig.